BLANDADE ÄMNEN. — Ett kuriöst dokument har i dessa dagar, skrifves från Stockholm till Norrköpings Tidningar, utdelats, tryckt med rubrik till Prestmötet i Rom från Titus Constantin,. Det innehåller en högst förvirrad sammanställning af bibels; råk och skall vara författadt af en herr B—g, titulerad, enligt Stockholms adresskalender, för f. d. medaljör. Slutet lyder sålunda: Önskas att denna skrifvelse om den så länge saknade kännedomen, orm hvad som förstås med himmelrikets nycklar och med hälleberget, hvarpå Herren bygger sin för.omling, måtte intagas i verldens alla tidningar. För Att i någon mån villfara en så billig begäran, hafva vi fäst uppmärksamheten på detta märkliga dokument. — Urålärigt minnesmärke. En fransman, Clermont Ganr?au, hvilken är anstäld vid konsulatet i Jerusalem, har öster om Döda Hafvet i Moabiternas land funniv en basaltpelare. med en inskrift på öfver 30 rader. Inskriften är i feniciska bokstäfver, men af ett äldre slag, än man hittills funnit å feniciska minnesmärken. Språket är deremot meg obetydliga afvikelser i skrifsättet nästan rent hebreiskt, så att man tror gig läsa i sjelfva bibeln; till och med indelningen i Vers linier återfinnes, Inskriften är lätt att läsa, emedan de särskilda orden äro skilda från hvarandra med prickar och satserna genom tvärstreck. Den begynner med orden: Jag, Mesa, Chamos son, samt angifver till och med tiden nionde Arhundradet före Kristus, ty Mesa var konung-i Moab och omtalas i bibeln såsom samtidig med profeten Elisa och konungarna Josaphat och Achab j Juda och konung Joram i Israel. Hvad. än mera är, den förtäljer om Mesas strid med konungen. i Israel, hvarom äfven talas i andra konungaboken, om de städer han grundlagt, de tempel han bygt och invigt åt moabiternas gud Chamos. — feiså en brunnskur, I Gefle-Posten läses: 1 förra veckav hände sig att bonden Per Olsson feån Tvedja i Waklbo socken, under timmerkör ning från Hille till staden, skulle vid Trödje gåst gifvaregård vattna sina köstar, hvarvid han, föl ullfället hårdt ansati af håll och styng; halkade från det isbeklädda brunnstaket ner i den 40 fo djupa brunnen, i hvars botten fanns 5 fot vatten utan att — högst märkvärdigt — på något sät grada sig. Flera försök anstäldes af hozom at appklättra, men: förgäfves, hvarföre han slutiiger måste, troligen under hvarjehanda betraktelser; der nere fördrifva tiden tilldess en räddande engel, gxepnat af en Trödjebonde, förkjelpte honom w