Aftonbladet – 21 februari 1870, sida 2

Jag låg under allt detta i en berth, var således hors de la scene. Nu hördes ånyo den sträfva rösten vid dörren: Om några damer skola! i land, må de skynda sig; annars komma de med öfver Kana en. 3 Så löjligt det vore om du blef enleverady kära Hill! sade miss Chandos skrattande medan den förstnämnda rusade upp helt för-: skräckt. Stupa nu inte i sjön; i din ifver att komma från ångbåteno. Farväl, miss Emily. och lycklig resa! Ni skrifver ju så snart ni kommit ffåm? Mylady lär nog oroligt längta efter bref. Naturligtvis skall jag fröjda mammas hjerta med ett bref; annars kunde hon Aro att botten har gått ur ångbåten, svarade miss Chandos vårdslöst, Kom ihåg, Hill, att du framför mina allrabjertligaste helsningar till mr Harry, då han kommer hem. Snart derpå, sedan alla främmande voro borta, började fartyget gå. Miss Chandos stod under tiden framför spegeln och rullade sina glänsande, ljusa lockar öfver fingret. På ett finger bar hon ena ring, hvars fem, stora ädelstenar bildade en pensee, — två topaser, tre mörka ametister; en mycket vacker ring var det. Får jag tillstyrka att ni lägger er ned, miss Chandos,, yttrade vår beskyddarinna. på färden. Ni skall finna nyttan deraf. Harni färdats öfver Kanalen många gånger? svarade miss Chandos lugnt, medan bon fortfor att ordna sitt hår. Jag märkte genast att hon emot miss Johnstoneäntog en förnäm och beskyddande ton. Endast två gånger, — till Frankrike och hem igen.n (Forts.)