Aftonbladet – 21 februari 1870, sida 2

sagdt, ännu. knappt dager; nattens skuggor hvilade till en del öfver jorden, men vid östra horisonten syntes en ljusning. Passagerarne kommo efterhand ombord, — icke mänga; denna dag tycktes fartyget icke komma att göra goda affärer; jag hörde en af sjöfolket säga så; sjelf förstod jag mig ej lerpå; hela verlden var lika ny för mig, som för en fågel, den der blifvit född i bur ch nu för första gången pröfvar sina vinsar i den fria verlden: Jag var femton år och hade slutat min skolkurs hos miss Fenton samt skickades nu ill en uppfostringsanstalt i Frankrike, för utt follända mina studier. Jag vill icke säga precist hvar denna skola rar belägen; det gifves skäl som förbjuda nig detta, men läsaren kan fullt lita på att vad jag angående densamma har att förälja, är ren sanoning. Hvarken var det i 30ulogne eller Calais, — dessa välbekanta jöstäder som öfversvämmas af anglo-franyska skolor; vi kunna kalla staden Nulle, ch det namnet kommer sanningen temligen ära, Skolan hölls af två systrar, mamselerna Barlieu; min förmyndare hade negoierat saken; mrs Hemson hade fört mig till sondon, följt mig ombord den tidiga mortonen och lemnade mig nu i en miss Johntones beskydd, antagen som lärarinna i skoan och tillika med mig stadd på resa dit. Miss Johnstones yttre ingaf föga intresse, jon var en ung person af ett oansenligt och impelt utseende. Det vore bäst att ni lade er i er berth, ttrade-hon till mig. Natten har varit kall ch det är ännu knappt tillräckligt ljust, att ara på däck. Främmande från bord!) skrek en sträf öst vid sj sdörren. sFrån bb upprepade miss Johnstöne