Aftonbladet – 19 februari 1870, sida 2

bättre försedda än min med mycket potates, men köttet — hvar var det? Behagar ni mera? frågade miss Fenton regelbundet hvar dag och lika regelbundet svarade vi ja, jag tackar. Jag trorick at ällt köttet. tillsammans, som vid denna andra servering bestods, vägde två uns, Sedan kom en rispudding. Mist Fenton plägade skryta med att hon höll ett väl försedt bord, Det är alldeles sännt att en rikelig måltid stod på hennes middagsbord; men vi erhöllo icke tulräckligt deraf; vi svulto i åsynen af ett öfverflöd som endast vär beräknadt på att bedraga främlingar. Den knappa frukosten, middagen och tået klockan sex voro alla måltider vi hade, och likväl räknades denna skola som en af de bästa i allt hvad som rörde den dägliga lefnadsordningen. Miss Fentonsoperade klockan åtta inne hos sig och lärarinnorna vid niotiden ireflektorium ; berättelser gingo att dessa måltider, åtminstone miss Fentons, öfverflödade af läckra och goda saker, hvad jag vet, är att vi åtminstone kände lukten af fina anrättningar, då vi gingo öpp till våra sofrum, Stundom hade vi en pudding före kötträtten, ibland köttpastej med en tjock och torr smördeg; jag kan, med ett ord, icke tro att miss Fentons :slagtarräkning belöpte sig till höga sommor. Hela beteendet synes mig numera, sedan jag är gammal nog för att reflektera deröfver, som ett bedrägeri: bedrägeri mot föräldrar, grym oförrätt mot barnen. Den som ej i barndomen erbåller tillräcklig föda, skall svårligen längre fram i lifvet ega god och stark helga. Men jag återvänder till min första, olyckliga dag i miss Fentons skola. Till hvilken ad jag kar förbiseaden och lea ag ej ifva, Det ådrog sig glut! kn fin 5 Sola uveörkomtatet Och utt