Aftonbladet – 19 februari 1870, sida 2

— Musik. Operans återupptagande af Bellinis Norma har företett det nya att Pollions parti nu öfverlemnats åt hr Årnoldson, hvarigenom rollen fått bibehålla den paritet med operans öfriga större uppgifter, som den, efter att länge orättvist hafva åsidosatts, ändtligen återvann genom hr Labatts uppträdande deri. Nu såsom vid nyss föregående repris är det intagande och genialiskt utarbetade musikaliska konstverket sålunda uppburet af detsamma värdiga förmågor, och det nära nog fulländade sätt, hvarpå hvarje parti återgifves, gör intrycket af det hela rikt och harmoniskt. Den synnerligen svåra uppgiften att genom tolkningen af en hänsynslös stormande passion, sammangjuten med en ämm befiotlig, ehuru ringå återstod af romersk kraft, i Pollion framställa emintressant-karakter har -hrArnoldson satt i andra rummet för att i det främsta göra sig gällande såsom en förträfflig sångkonstnär, i hvilken egenskap han genom rent musikaliskt och sannt artistiskt föredrag skördar rättmätigt, lifligt bifall: Utan afseende på deh större allmänhetens ofta outgrundliga tycke torde för öfrigt Bellinis i sitt slag storärtade operaseria årligen böra återkomma i; repertoaren, så länge vår lyriska scen har deh lyckan att kunna åt Normas part skänka en representant sådan som fru Michåeli, hvars uppträdande i denna roll är er af hennes mest afgjorda triumfer och i flers hänseenden svårligen någonstädes eger sit motstycke. Äfven fru Stenhammars Adelgisa är, som bekant, något i sin genre syn nerligen utmärkt, och ehvar de begge sånger skorna i operan uppträda tillsamman, blifve; derföre resultatet att räkna bland de yppergta prestationer svensk scen kan erbjuda. Hi Behrens Oriovist är nu såsom alltid i höj grad berömvärd.