Aftonbladet – 19 februari 1870, sida 1

dan jag arbetade med min smörgås, var jag, derjemte tvungen att åhöra ett samtal Rom balfhögt. fördes mellan eleverna, Dot fördi föll redan besynnerligt att hä. 3 en ; ora dem kalla hvarandra vid. tillnamn; ensamt. Så var seden inom skolar Lärarinnorna språkade sins emellar, och togo ej reda på hvad de Un23, pratade, Hereford, Hereford? upprepade den vackra flickan, som jag fann hette Tayler. Jag undrar hvarifrån hon är? Det vet jag, ty jag såg henne i söndags, då jag tillbragte dagen hemma. Hon kom från Hemsons.n Hvilka Hemsons? Hvad är det: för folk? Lärftskrämaren Hemsons. Lärfskrämaren! upprepade någon med djupt förakt, och jag kände huru mina kinder började glöda af förlägenhet. Så tokigt du pratar, Glynpt Men jag säger er, att det är så. Samma stund som Linthorn förde in henne, kände jag igen utseendet. Hon kom i kyrkan med dem och satt i deras bänk. Det är inte sanning, ropade en ytterligt fal flicka med utstående mun. Just som, miss Fenton skulle taga emot sådant folk! Glynn pratar bara, — alldeles-som vid prisatdelningen, ni minns. Vi behöfva mera smörgås, miss Dale, får jag ringa? Betsey, vänta lite, jag: vill tala-möq dig), ppado en sorgklädd flicka och Sprang efter jenstflickan som kommit ia och åter var på. väg ut: med. taliriken. Ett halthviskande amtal, halft inom, halft utanför dörren följde: ch jag, som hade min plats i närheten hörde Ivart ord. 4 Hör, Betsey, vet du hvem den nya eleNej, inte riktigt, miss, Mrs Bdel it hennexn ek Pomson förde