Aftonbladet – 19 februari 1870, sida 1

danför de öfrige på bordets venstra sida. Har ni redan druckit tå? Nej, det har jag inte. Qwelles sont impolies ces filles anglaises! sade fransyskan, mademoiselle Leduc med ett missnöjdt ögonkast på miss Glynn, atsedt till dennas synnerliga upptuktelse, Det är så skolflickors sätt, mademoiselle, genmälde näbbigt miss Glynn. Och jag anhåller att få påminna er, att vi inte stå under ert kommaudo, sedan lektionerna äro slut. Derför är det inte er affär om vi äro ppolies,, eller impolies. Mademoiselle Leduc förstod endast till hälften hvad hon yttrade, och väl vardet. Miss pole gaf henng en skarp tillrättavisning och skickade mig min tekopp. Jag rörde i den, jag småkade; jag rörde ännu en gång om. Smakar det inte bra? frågade en gladlynt flicka som satt mig närmast. De kalade henne Clara Webb. Det smakade icke alls väl, bestod endast af varmt, brunfärgadt vatten, försatt med lumpsocker och en tesked mjölk. Sådant var det tö jag fick, morgnar Om aftnar, så länge jag var der; men skol lickor vänja sig vid sådant. Järarinnorna hade en liten svart tekanna för egen räkning; de tunna smörgåsarne voro ock för dem. n vacker, sjuttonårig flicka med ett starkt attryck af högmod i sina ögon och ännu mera sin röst, vred på hufvudet och stirrade på mig. Några af de andra följde exemplet, Barnet har ju intet att äta anmärkte od. Hvarför ger Ån henne inte smörgås, Shöra 4 ÖL Webb räckte mig tallsiken. Brödskifvorna voro så tjocka att jag tvekade, och smöret så tunnt att jag skulle ansett omöjigt att skrapa det så väl, om jag icke tilloragt några år hos miss Fenton: De öfrige sto med den aptit som hongern förlänar; me