Aftonbladet – 19 februari 1870, sida 1

Miss Fenton kallade sinfskola! En högre uppfostringsanstalt; der fanns plats för fjorton helpensionärer, men under min tid var antalet aldrig fullt. Denlhade vunnit ett namn och deruti låg hemligheten af dess framgång. Undervisningen var god och eleverna gjorde framsteg, men hvad kosthållningen och lefnadsordningen beträffar! — jag tillåter. mig lemna en teckning . deraf och får på förhand försäkra, att hvart ord är sanning. Der funnos nio pensionärer vid min ankomst; jag blef den tionde. Miss Fenton, en lärariona i engelska, en i franska och tyska och flera mästare, som kommo för timme, voro för vår undervisning. Miss Fenton sjelf gaf endast musiklektioner, flor var trettiofem år, lång, mager och stel. Du skall finna dig väl här, med afseende å lefnadssättet, hade mrs Hemson sagt mig. Miss Fenton säger mig att hennes elever behandlas högst liberalt och att hon båller ett förträffligt bord. Hon bör opkså kunna detta, då man besinnar den dryga betalningen.n ! Vi anlände klockan sex, just till tådags. Mrs Hemson förde mig till skolan, stapnade några minuter hos miss Fenton och lemnade mig derefter. Då jag tagit af mig hatt och kappa och återkommit tjll salongen, ringde miss Fenton. Ni skall nu strax bli presenterad för de andra, unga damerna, sade hon till mig; de äro just nu på väg att dricka t6. Ni har, gom jag tror, aldrig förr varit i skola? Nej, mamma undervisade mig hemma. Hafva de unga damerna gatt till refegtörium? frågade miss Fenton en uppasserska som kom in. Jag förmodar det, ljöd svaret; det har ringt till tå.