Aftonbladet – 18 februari 1870, sida 3

Jerntull-frågan: Då i åtskilliga tidningar på senare tiden förekommit dels oriktiga, dels orediga uppgifter i afseende å jerntull-frågans ställning i Frankrike efter dekretet den 9 Januari, meddelar P. T. i ämnet följande tillförlitliga öfversigt: Enligt dekretet den 15 Febr 1862, egde fransk jernfabrikant, som hos vederbörande företett med utlandet afslutet kontrakt om ernleverans, att tullfritt införa detför samma leverans åstadkommande nödiga råjern ). Hufvudändamålet med detta dekret var således att i Frankrike behålla förtjensten af det å det främmande jernet mellan dess införsel och återutförsel nedlagda arbete. Då emellertid återutförseln kunde ske ej blott å Fidentique (hvarvid det verkligen Var den införda varan, som förbättrad återutfördes), utan äfven par equivalent, och i detta senare fall, för bedömande af equivalensen mellan inoch återutförseln, blott vigten togs i betraktande, men icke de begge jemförda vavarnas resp. finhet och inre värde, så uppstodo snart förhållanden, som, långt ifrån att öfverensstämma med det i 1862 års dekret afsedda hufvudändamål af en genom förädlingen för landet uppstående vinst, tvärtom medtörde förlust för en betydande del af franska jernindustrien. Man eger nemligen, andra exempel att förtiga, många bevis på, att för en importerad centner svenskt —— ) För denna rättighets begagnande erfordrades i formelt hänseende, bland annat, att hos den tullkammare, fenom hvilken införseln af rå ämnet skulle försiggå, ställa en mot tullbelopet svarande borgen (caution, hvaraf pac vit: d-caution), hvilken borgen, sedan den in rag varan blifvit vederbörligen återutförd, åters äl: des till jernfabrikanten. Denna art af tullbe handling kallas padmisgion temporaire,, d.v.s fulfritt tillträde för råvara, afsedd att inon vin öd I förkelad form Aterutfprag,