Aftonbladet – 17 februari 1870, sida 2

vilja höra historiken om dessa torn, så ville han i det afseendet meddela några upplysningar. Då den första monitoren byggdes i Amerika, användes vid sammansättningen af dess torn tunna plåtar. Skälen härtill torde ha varit, att de voro lättare att anskaffa, lättare att applicera, att de gåfvo mera sammanhang åt konstruktionen, och jemväl, måhända, att de voro mindre kostsamma. Samtidigt bygdes pansarfartyget The Ironsides med 4!2 tums tjocka plåtar, och detta fartyg kämpade se-l dermera vid mångfaldiga tillfällen sida vid sida med monitorerna vid Charlestowns be-j lägring och på andra ställen —, men under det antalet af monitorer växte med tiotal, blef The Ironsides ensam stående. Till enj: del kunde väl detta härröra deraf att den var mera djupgående, men antagligt vore, att om man ansett solida plåtar ega företrädet, så hade man vid byggandet af pansarfartygen användt sådana. Då våra monitorer bygdes och deras torn försågos med 10 tums pansar, hade man alltså fullt skäl att anse sig stå på höjden af sin tids utveckling i detta afseende. Då monitoren JA 4 beställdes var striden mellan solida och lamellerade pansar redan i gång och fråga uppstod derföre om ändring af tornets sammansättning. En skrifvelse hade i sammanhang härmed ingått från kapten Ericsson, innehållande, bland annat, uppgift på den ståndpunkt, på hvilken man då (det var 1867) befann sig i afseende på teorien om den relativa styrkan hos solida och lamellerade pansar. Den af några uppställda teori, att styrkan skulle förbålla sig såsom qvadraten på tjockleken, är redan öfvergifven såsom uppenbarligen orimlig, och man hade genom anställda rön kommit till det resultat, att det solida pansarets styrka förhölle sig till styrkan hos det af tunna plåtar sammanbultade som talet 61 till 52. En ingeniörofficer, som nyligen hemkommit från England, der han öfvervarit anställda försök, hade intygat att skilnaden var ännu mindre. Frih. Leyonhufvud redogjorde jemväl för innehållet af ett af föreståndaren för Motala verkstad 1868 skrifvet bref, hvari yttrades, att engelsmännen gerna kunde roa sig med att skjuta midt på plåtarne å sina skott-taflor och derefter beräkna deras styrka, men att man finge komma ihåg, att i krig träffade kulorna lika lätt skarfverna, och det vore påtagligt att då hade lameilerade pansar med öfverskjutande skanpfver ett afgjordt företräde. Kapten Carlsunds åsigt var således den, att lamellerade pansar vore de starkaste om de vore väl sammanbultade. Man hade således två auktoriteter, som måste tillerkännas vitsord i denna fråga, hvilka båda uttalat sig för lamellsystemets företräde. Men det blef intet torn enligt detta system bestäldt för den nye monitorn, emedan man kommit till insigt om, att man måste öka pansarets tjocklek. Derföre vore ställningen nu den, att monitorn AZ. 4 vore färdig, men utan torn, och konstruktörerna vore nu sysselsatte att bestämma hvilken sammansättning det borde erhålla. På grund af dessa upplysningar, och då de bygda monitorerna såsom mnämndt blifvit, aldrig ansetts såsom provisionella, fann sig hr sjöministern böra förklara, att ingen anledning funnes att framställa frågan: Hvems är felet? — ty intet fel vore begånget. Om det af kapten Ericsson i den på svenska skrifna och till Aftonbladet direkt insända artikeln använda uttrycket vore mindre korrekt, så finge man icke glömma att kapten Ericsson vore en gammal man, som tillbragt många år borta från fäderneslandet och att det derföre vore förklarligt om han skulle välja uttrycken i en tidningsartikel med mindre omsorg än en ledamot i svenskå akademien. I talarens tanka hade man gjort alltför mycket väsen af en tidningsartikel. Hvad åter angick grefve Hamiltons andra fråga, så medgaf hr sjöministern att den vore af större vigt. Hr grefven hade frågat om chefen för sjöförsvars-departementet kunde gifva riksdagen en betryggande förklaring, att våra monitorer genom tornens förstärkande skulle blifva, i förhållande till konstens nuvarande ståndpunkt, fullgoda stridsfartyg, så att icke för sådant ändamål andra förändringar måste med dem företagas och ytterligare kostnader å dem nedläggas. Den frågan framställde, sig således här, om det vore välbetänkt att ändra de fartyg man hade, eller om man i stället borde bygga nya. Hr sjöministern erinrade, att man i, England vanligen icke ändrade äldre fartyg då man ville tillämpa något nytt system, utan man bygde i stället nya fartyg. Men detta vore rikemans hushållning. För ett fattigt land vore ej skäl att på samma sätt förfara. Vi ha på våra monitorer nedlagt omkring fyra millioner rdr. Vore det nu skäl att låta dem förblifva i ett otillfredsställande skick eller att försätta dem i fullgodt stånd? Detta vore frågat. . . vu ; Hvad anginge sättet för pansarets anbringande, så hade experimenterna i detta. hänseende i England varierat på alla möjliga sätt. Bland de vid profskjutningarne till allade vittnena hade naturligtvis mycket olika meningar om pansarets sammansättning och plåtens beskaffenhet gjort sig gällande, men nästan alltid hade någon praktisk man gifvit det enkla rådet: sätt mera jern i taflorna. Och i samma ställniog som de engelska skott-taflorna befunne sig nu de svenska monitorerna. Det gällde att sätta mera jern 1 ansaret. Om man dervid, såsom kapten ricsson föreslagit, borde sätta den solida låten utanpå, eller, enligt kapten Carlsunds åsigt, den tjockare plåten invändigt, det vore underordnade frågor, Hufvudsaken vore, att det kommer mera jern i pansaret, Frågades ME. FS I a