Aftonbladet – 17 februari 1870, sida 2

Vt nig framför dina år, skulle jag ej talat härom med dig. Farväl. Jag komraer inte att träffa dig före afresan i morgon. Farväl, sir, svarade jag. Jag tackar er, för att ni tillåtit alla här vara vänliga emot mig. För första gången tog han mig i hand. — SJUNDE KAPITLET. I miss Fentons skola. I barndomen måste jag säkerligen lätt nafva tagit intryck af de personers omdöm e, med hvilka jag. umgicks. Hvad jag hört berättas om mrs Hemson, hade ingifvit mig, föreställningen af att hon var en hexa med hvassa klor, och jag kan sanningsenligt tillägga, att lika gerna hade jag rest till en hex oning som till hennes hem. Dessa voro mina känslor på färden. . Vid Nettleby station anbefallde Charlotte Delves mig åt konduktörens vård och såg mig instufvad i en första klassens kupå, a4ldeles som vid min ditresa. Och ännu en gång var jag, stackars värnlösa barn, således ensam ute på en jernvägsfärd. Men, ack! med hvilken ökad, sorglig erfarenhet, vunnen redan vid en så tidig ålder! : Klockan slog två på middagen, då tåget. stannade vid Dashleighs station, Jag var först oviss om detta var Dashleigh och satt derföre qvar i kupen. På perronen stodr en mängd menniskor och väntade på resanrie vänner och anhöriga. Ett fruntimmer, högväxt, vackert och behagligt ådrog sig min uppmärksamhet. Det var i hennes ansigte ett uttryck af ljuflig godhet, som påminde mig om min mor. Med uppwnärksamma blickar granskade hon alla kupgerna medan de skredo förbi; till slut, då dörren upplåstes: till vagnen der jag satt och hon fick se miga kom hön genast fram. (Forts.)