Aftonbladet – 17 februari 1870, sida 2

och fruktande intet mindre är, att de dyrbara gåfvorna åter skulle blifva mig fråntagna, Han te, mig vid handen, ledde mig In I Platsalen, satte sig och höll mig framför sig. Avna, du är ett förståndigt barn, började han, och skall begripa hvad jag vill säga dig. De händelser, — de sorgliga uppträden som egt rum i detta hus sedan din ankomst äro icke trefliga att tänka på och till ingen heder hvarken för de lefvande eller de döda. Vore allt som händt egnadt att underkastas en sträng ransakning, skulle ett svårt klander träffa min hustru, din moster Selina. Detta klander skulle jag, om hon fått lefva, uppbjudit all förmåga att skydda henne för; jag skall göra det, om möjligt ännu mera nu sedan hon är död. Vill du detsamma? Ja, sir; det vill jag om jag kan. Det är rätt. Hädanefter om främlingar fråga dig så måste du ej veta någonting. Bästa sättet blir att tiga. Kom ihåg, barn, det är för BSelinas skull, som jag fordrar detta. Vi veta huru skuldfri hon var:för något verkligt ondt, men hon var obetänksam och menniskor skola måhända säga att hon eggade Heneage till hämd. Du var närvarande vid paviljonen, då Heneage sprang efter King och sköt honom. Tala aldrig derom. Jag kunde knappt andas för häpnad. Huru hade mr Edwin fått veta detta? Säkert icke af någon annan än Selina. Hon skickade mig efter mr Heneage, sir, för att tillsäga honom att låta Philip King vara i fred, — för att befalla honom det i hans mors namn. Ja, jag vet. I stället gick han och sköt honom. Jag vill skydda min hustrus namn för all inblandning häri; du skallockså skydda heune. Vöre du inte tänkande och rättsin