Aftonbladet – 17 februari 1870, sida 1

olmem. hos Hr Gust. Åkerman vid Håndtverttnioggatan (ingång en från Odensgatan) å Norr, isbyrå: N:o 8 Munkbrogatan. STOCKHOLM den 17 Februari. ) Den 16 Febr. 1870 kommer alltid att stå såsom ett minnesvärdt och betydelsefullt datum i vår konstitutionella utvecklings histo;Iria. Alltsedan de stora Decemberdagarne 11865 har icke någon ens tillnärmelsevis så vigtig, sak blifvit afgjord; och om man unI dantager sjelfva den stora representations I reformen, har näppeligen alltsedan 1809 någon .reform blifvit genomförd, som är af så Istor principiel betydelse och af så genomI gripande vigt för rättstillstånd, samhällsfrihet J och kulturutveckling, som den, hvilken i går i blifvit genomförd, och genom hvilken roliga onsfriheten nu blifvit verkligen fastställd ji vår grundlag, så att ingen hädanefter till följd ar sin religiösa trosbekännelse kan beröfvas åtnjutandet af fulla medborgerliga och politiska rättigheter. Efter att första kammaren, såsom vi redan i går nämnt, på förmiddagen hade med den ansenliga majoriteten af 93 röster emot 18 antagit förslaget till ändring i 28 regeringsformen (dissenters tillträde till embeten och tjenster) och utan votering förslaget till ändring i 26 riksdagsordningen (valbarhet till riksdagen) blefvo dessa frågor sent i går afton afgjorda i andra kammaren. Debatten fördes med stor liflighet, hvarvid hrr Printzensköld, frih. Gripenstedt, Leffler; Witt, Leijer, Wijnkrans, Gustafson, Per Nilsson i Espö, Hedin, Asker, Lithner och Törnfelt i längre eller kortare anföranden uttalade sig för reformen, hvarjemte hrr Jöns Pehrsson, A. Bergström, Palander, Ahlgren, Sven Nilsson från Österslöf, C. Ifvarsson, A. Rundbäck, Uhr, grefve Posse, Altin, C. G. Berg och O. B. Olsson i korthet tillkännagåfvo att de ärnade rösta för densamma. Emot densamma yttrade sig ikorthethrr Medin, Jonas Jonasson, M. Svensson i Torpå, Gunnarsson, M. Jonasson i Wansäter, C: J. Bergström och J. Erikson från Kopparbergs län. Vid anställd votering blef förslaget antaget med 116 röster emot :58. Det senare förslaget rörande valbarheten blef omedelbart derefter utan wvotering antaget. Vi ha kallat reformen för genomförd, oaktadt den officielt icke kan kallas så, förr än konungen meddelat riksdagen, att han sanktionerat förslaget och grundlagsförändringen derefter blitvit publicerad i Svensk Författniogssamling. Efter den behandling frågan hos riksdagen undergått och sedan landets upplysta allmänna mening fått ett så betydelsefullt uttryck genom de stora majoriteter inom kamrarne, hvilka antogo förslagen, skulle vi väl kunnat antaga, att sanktionen varit att betrakta såsom fullkomligt viss, äfven :om icke, såsom nu var fallet, regeringens främste ledamot hade inom första kammaren uppträdt och med den största bestämdhet uttalat sig för förslagens antagande. Utom sjelfva den lösning frågan erhållit, innebära de derom inom kamrarne förda öfverläggningarne ett stort glädjeämne, emedan de bära vitnesbörd derom, huru djupt toleransens och humanitetens ideer slagit rot hos vårt folk och att det ingalunda stannat efter andra nationer i mottaglighet för den allmänna kulturens inflytelser. Den som erinrar sig det sätt, hvarpå ännu för några årtionden sedan på våra riksdagar kämpade som dylika frågor, kan icke annat än innerligt fröjda sig öfver det stora framåtskridande, som här uppenbarade sig, öfver den kofsamhet, som reformens motståndare ådagalade i sina ord och -hela sitt uppträdande samt. öfver den kärnfullhet, saKrikhet och kraft, som förspordes i de anföranden, red hvilka så många och så vältaliga stämmor förfäktade frihetens och. civilisationens sak. Om förhandlingårne i första kammaren ha vi redan i går i korthet yttrat oss. Inom andra kammaren var debatten i hög grad intressant och torde väl kunna anses såsom den mest genomförda och i formelt hänseende mest. glänsande -söm egt rum inom denna kammare, Motståndet representerades der hufvudsakligast af dr Rundgren och Liss Olof Larsson... Den förre kämpade naturligtvis för den absoluta statskyrklighetens princip; men i. hvilken helt annan tonart, med hvilka helt andra medgifvanden åt tidsandan, än då han i en förgången tid uppträdde uti likartade frågor inom presteståndet! Han började med att medgifva, att det upplysta allmänna tänkesättet i landet vore för reformer i denna syftning, men måste beklaga, att detta tänkesätt. vore vilseledt. Han sökte visa, att toleransen icke vore något godt, att den icke inngbure kärlek utan indifferentism; hade man en. varm öfvertygelse, så uppenbarade sig denna uti en kärlek,..som vore verksam att leda andra till sanningen, en deduktion, hvilken; som. bekant, deder derhän; att betrakta religionsförföljelsen och den yttre ydeningena på dissenters såsom ett helt enkelt och berättigadt uttryck af kyrkans kärleksvarma eröfringsbegär,, hvarom så mycket ordades för ett eller annat tiotal af år sedan, då frågan om upphäfvande af landsförvisningsstraffet. för affällingar stod på dagordningen. Han varnade mot stämplingarne af den katolska kyrkan, hvilken, genom det sätt hvarpå den nu uppträder på conciliet i Rom, Visar sig vara en protest mot staten, liksom judendomen är en protest mot kristendomen: Liss Olof Larsson uppträdde med samma argumenter som vid 1867 års riksdag och talade under en hel timmas tid om sin egen och-allmogens vedervilja för denna reform; som skulle rubba. det skick af kyrklig. sjeltständighet, som Gustaf I införde med Gud och Sveriges allmöge, utmålade de stora vådor och den svåra förargelse, som skulle följa deraf att lärare, som. vore dis. senters, samtalsvis bibragte barnen andra religionsföreställningår, än. dem de .raottagit i sina hem, liknade: staten vid.ett ordenssamfund, der ingen annan har befogenhet såsom medlem än den, som uppfyller vilkoren för