Aftonbladet – 16 februari 1870, sida 3

ombesörja den nödiga kontrollerimgen. Stockholm den 14 Februari 1870. —2g. ESSER AROS (Insändt.) Norrlands vigtigaste fråga. Tid efter annan har staten gjort ej så obetyd liga uppoffringar för Norrland, uti anslag till väg anläggningar, myrutdikningar, uppsättande af landtbruksskolor, och på sista tiden visat sig sär deles mån om skogsvårdens rätta ordnande. Det är en sanning att dessa ansträngningar för provinsens bästa, verkat mycket godt, men det som blifvit gjordt för landtbrukets höjande medelst myrutdikningar och annat dylikt, skulle ha verkat ofantligt mycket mera nytta, om dessa åtgöranden liktidigt hade blifvit utsträckta till åtskilliga andra omständigheters ordnande inom samma egoområden, såsom, att jemte utdikningarne, byarne, inom hvars område sådant skedt, hade blifvit underkastade laga skiften och en fullständig afdikning utförd liktidigt med laga skiftet. Verkan af de nedlagda kapitalen hade då blifvit mycket mera välgörande och gjort nytta uti flera hänseenden, samt betydligt bidragit till ett hastigt framåtgående i Norrlands landtbruksför hållanden. Till bevisande af ofvannämnda, vilja vi blott föredraga ett exempel uti en större myr, belägen ej långt från Umeå. Mvyren är af vidsträckt omfång och blef för mera än 20 år sedan utdilkad med tillhjelp af statsanslag. Detta har visserligen verkat det goda, att frostländheten blifvit till en del minskad för trakten der myren är belägen, och tillskyndat folket en tillfällig arbetsförtjenst; men dervid har det ock stannat, ty ännu ligger myren ouppodlad; och icke nog dermed, utan skogsväzt bar der infunnit sig och gjort myren högst otillgänglig för odlaren. Orsaken till detta försummande, är att söka uti byns oskiftade belägenhet, ty hvarken myren eller byns öfriga egor hafva undergått laga skifte — således har detta tillstånd verkat här såsom annorstädes, förlarhande eller hindrande utvecklingen af den vigtigaste af alla våra näringar, jordbruket Vi skulle kunna framdraga många sådana exempel, men inskränka oss för närvarande att fästa uppmärksamheten vid en del af de olägenheter som inverka hindrande landtbrukets framåtgående på ett egoområde, som ligger oskiftedt, och antaga att vi hafva här en by med t: ex. 30 grannar, hvilka gemensamt bebo den vanligen: ganska tätt bebyggda bolstaden. Egoområdet sträcker sig vidt omkring, och byns inegor, åker och äng, äro ofta till stor del belägna på ?s, till och med , mils afstånd från egarnes bostäder, samt Jingsprin da åt alla väderstreck inom en radie af dessa distancer. Dertill finns exempel på att den areal som tillhör en hemmansdel kån vara styckad uti 30 å 49 lotter, och arealen på åtskilliga af dessa lotter nedgående till och med under !, kappland. Tänkom oss nu att en jordegare skall vårda och bruka alla dessa kringspridda jordlotter, hvilket betydligen ökadt besvär skall icke han vara underkastad emot om han hade dem alla sammanförda på ett ställe, sammanhängande i en enda areal. Kan man undra på om jordbrukets framåtgående under sådana omständigheter går långsamt härstädes; hvilken tidspillan, dubbelt dyr ge: nom gommarens korthet, skäll icke här uppstå för hela den delen af provinsen, som är oskiftad, då man blott beräknar all den tid som åtgår vid färdandet till och från de många spridda jordlotterna, för deras tillsyn och skötsel m. m, Huru mångfaldiga andra hinder och olägenheter kunna icke uppstå inom byn, der blott en enda olika åsigt uti de der förekommande angelägenheterna kan hindra och kullkasta nyttiga förändringars utförande. Det är derföre med största glädje man här bemärkt hr Per Jonssons motion om lån till fortgången af laga skiften inom Westerbotten, och önska vi honom all framgång uti genomdrifvandet af detta hans förslag, och vore det en ovärderlig lycka för Westerbotten om förslaget vunne bifall — dock lärer det möjligen vara rätt många bland kamrarnes hrr ledamöter, som egentligen aldrig erfarit alla de olägenheter och hinder en oskiftad, gemensamt belägen, bys tillstånd orsakar deras egare. S De af kammarens hrr ledamöter, som äro landtbrukare i mellersta och södra Sverige, tänke sig att deras jordegor, som nu vanligast äro belägna tillsamman i en figur för hvarje hemmanslott, vpiefve kringkastade på en vidd med !, mils radie, uti jordarealer från 1 tunnland, till !, eller !, kappland i storlek, och sammanblandade med 25 å 30 grannars lika spridda egor; hvilket besvärligt landtbruk skulle de då icke råka ut för, och hvilka svårigheter skulle icke då uppstå för dem, och med blotta tanken derpå böra de klart komma att fatta de svårigheter, som en stor del af Westeroch Norrbottens oskiftade byar ännu äro underkastade. Vi vilja derföre hoppas på bebjertandet af denna för Norrland högst vigtiga fråga, och att ofvannämnda motion må vinna bifall, Får den idoge norrländningen en gång sina egor sammandragna till beqväma skiften, skall han ej blifva sen att uppbringa jordens afkastning till mångdubbelt mot hvad den nulemnar, och genom en ordentlig afdikning förekomma frostskadorna långt säkrare än genom den här och der hittills skedda myrutdikningen, och då hvarje granne får sitt skogsskifte särskildt för sig, skall man äfven få ge en bättre hushållning med skogarne, än då de såsom nu ligga gemensamt för alla i ett skifteslag. Det kan invändas: hvarföre har ej norrländningen långt för detta låtit skifta sina egor, och hvarföre kan icke han lika väl som de öfriga landets inbyggare utan hjelp reda sig härmed? Dorpå är att svara, det de förmögnare byarne redan förr än missväxtårens inträffade, låtit skifta sitt egovälde så widsträckt som Westeroch Norrbottens skifteslandtmätare medhunnit, så att omkring halfva nedre landet är skiftadt, men sedan missväxtåren började, hafva de mindre förmögna skifteslagen ej kunnat tänka på någon sammandragning af sina egor, helst de till följd af bristande dikning på sina spridda jordlotter drabbats mest af frostskador. Dessutom bör man taga i betraktande att de stora vidder i skog, som här i allmänhet ingå i skiftena, till betydlig del höja kostnaderna för delning, synnerligast efter den landtmäteritaxa, som ällde före 1866. Det gifves ju exempel på att skifteskostnaden uppgått till två tredjedelar af hemmanets försäljningsvärde, till och med högre, Om derföre riksdagen beviljade Westeroch Norrbotten lån af 50,000 rdr rmt, såsom föreslaget är till landtmätares och gode mäns afföning vid laga skiften, enligt räknings afgifvande på grund af taxa efter skiftets afslutande, samt att planmessigt uppgjord utdikning under liknande vilkor utfördes, och detta lån finge räntefritt begagnas under de tre första åren, medan odlingsergättningarne och husflyttningsarbetet pågå samt dikningarne verkstäldes, och sedan med ränta amorteras under 10 3 15 års tid, skulle de afstannade skiftena åter komma i gång och Norrland hastigt gå ett allmänt välstånd till mötes och troligen för 2); iramda blifva oberoende af vidare bjöip från statens sida.