Aftonbladet – 16 februari 1870, sida 2

lyfte hufvudet och med väckt intresse lyss: nade på samtalet. Jag har sett igenon hennes schatull och ett par lådor, der hor brukade förvara sina papper, men något testamente fanns inte der. Måhända har det undfallit er uppmärksamhet, sir, inföll juristen, då testamentets uppsättande var er alldeles obekant. Förlåt mig — det var precist detta son jagletade, Jag hade hört nämnas ert besök os min hustru, likväl först efter hennes död och det föll mig in att visiten hade en sådan anledning — men jag fann intet testamente. Kan ni kanske sjelf säga mig hval det lades? Juristen vände sig till mig. Måhända kar denna lilla flicka upplysa oss deromp, sade han. Hon var tillstädes och såg kanske sedan hvar dokumentet förvarades. Nu grep mig åter förfäran,,. få barn torde vid min ålder vara så lättskrämda och nervöst känsliga, som jag var det. Det företöl mig liksom allt nu skulle komma i dagen... åtminstone min andel deruti, men jag talade ändå med skenbar oförskräckthet: Ni menar visst det papper, som ni lemnade åt min moster Selina, sir? Det lade jag i hennes chiffonier, sir; hon tillsade mig derom. I byrån ? upprepade mr Edwin Barley till mig. Ja, sir. Straxt innanför, då ni öppnar klaffen. Vill pi följa mig och söka det? sade mr Edwin till lagkaslen. Du kan under tiden å in til milis Delves, Anna. Barn passa föga för sädana affärer. Förlåt, inföll mr Gregg. Såsom enda mtresserad part är det bäst att miss Anna Hereford stannar. Och kan hon visa oss hvar dokumentet finns, så spar döt oss tid