Aftonbladet – 16 februari 1870, sida 1

kan måhända gifva någon förklaring, Säg ill att hon kommer pp Ett nytt ämne till förfäran för mig. I näs sta: ögonblick återkallade han dock sin befallning. Nej, vänta — låt bli det, Charlotte. Då ag vill söka upplysningar at: Anna Hereford, skall jag fråga henne sjelf. Och är det så, att min hustru uppsatte ett testamente, eler gaf Gregg något uppdrag i den vägen, så få vi snart spörja det. Ett testamente — åh, det kan jag ändå aldrig tro!s-inföll Charlotte: Delves. sJag anser det också föga troligt, utan att hon först skulle talat vid mig, sade vr Bar!ey, men hon kunde göra det; hon var myra lig. : Han gick in i biblioteket med schatullet under armen och Ohariotte begaf sig ned i sitt arbetsrum, dit jag snart följde efter, utan att ha. fått se Selina. Följande dag tog man mig med sig in för att ännu en gång se henne; hon låg då i sin kista. Ett uttryck af djupt lugn hvilade öfver heönes ansigte; som jag tror få nästan alla döda ett sådant uttryck af frid, vare sig att de dött plågfritt eller ej. : Några -höstblommor lågo strödda på den hvita svepningen. Ater blef lördag och åter begrafning! AlB sedan är i mitt sinne föreställningar om lördagar och begrafningar förbunden med hvarandra. : Tidigt, den morgonen hade jag en ljuflig dröm: jag såg. Selina i skinande, hvita kläder och med -ett lycksaligt utseende; hon sade till mig: Mina synder äro aftvagna aft Jesus Kristus, min frälsare. Jag hade nyss törut gråtit mig till sömn efter innerliga bös ner till. Gud-för henne. Denna gång var burafningen utsatt till klockan tolf. . Processiouen, vida längre Et