Aftonbladet – 16 februari 1870, sida 1

krapsen!, utbrast hon. Jag visste väl at de ej kunde vara långt borta. Mr Barley tog nycklarne och gick ut med schatullet änder armen. Charlotte följde honom och tillslöt dörren, men jag var alitför uppskrämd för att våga stanna och smög mig varsamt efter dem samt dröjde ofvanför trappan tills de skulle hinna ned. Do hade stannat utanför dörren till biblioteket och samtalade med dämpade röster: Charlotte berättade om lagkarlens: besök der föregående dagen. Jag har ej förut velat nämna något deromn, yttrade hon. Så länge din fru lefde ansåg jag mig inte berättigad attrapportera hennes förehatvanden och denna dag har;varit upptagen af så många bedröfliga omsorger... Men säkert är att mr Gregg var här och hade med sig en skrifvare. Lilla Anna Hereford släppte ut dem och hade, som-jag förmedar, äfven öppnat porten för deras emottagande. Det var en besynnerlig timme fö; ett besök just under begrafningen. Läsaren torde kunna föreställa sig min förskräckelse, då Charlotte Delves yttrade all detta. Jag hade icke gjort något orätt; blot lydt min mosters befallning, men det var alla fall ovisst i huru hög grad mr Barley skulle lägga skulden på mig och huru sträng jag torde bestraffas derför. Det är, vid min själ underligt, hvad Greg; och hans skrifvare kunde: ha att: göra hä då — och i hemlighet, enligt hvad du för modar, svårade mr Barley Är det vä möjligt att han biifvit tillkallad för: att. ut föra något legalt uppdrag åt min hustru? Men hvarför skulle hon förhemliga sake för dig? inföll Charlotte Delves med ett viss harmset uttryck i rösten. Det vet jag verkligen ej. Den lilla flickar