Aftonbladet – 16 februari 1870, sida 1

Delves i min djupa .bedröfvelse. Hon var ju så mycket bättre i går afton,, sade jag. pHon blef ju för hvar stund bättre. Det var endast en bedräglig förhoppning, svarade Charlotte Delves som föreföll verkligt bedröfväd. Lowe säger mig nu att han. redan från början hade föga hopp. od Och kunde inte förmå sig att säga det rent ut! inföll Jemima. Ja, det är just så likt doktorerna! Husbond är grufligt uppretad. : Man ville att jag skulle äta frukost, men det var mig icke möjligt. att förtära något. Jemima förklarade att tjenstfolket ätit sin frukost för en hel evighet sedan. Ingen i huset hade gått till hvila på hela natten. Allt hvad jag kan säga, yttrade CharJotte Delves, medan hon sökte förmå mig att äta, är att om klander bör träffa någon, så är. det doktorerna. Alla deras föreskrifter ha blifvit noga följda. Hvarför fick jag inte bud efter mig? Barp, hon frågade aldrig efter dig, Ilon kunde inte mera tänka på någonting, och för dig skulle det varit en svår syn. Ja, det är visst sannt,, tillade Jemima. Jag glömmer aldrig huru förskräckt jag blef, då jag såg döden i hennes ansigte. När jag då sprang efter husbonden tänkte jag... Tänkte... hvad för slag? frågade Charlotte Delves, då Jemima tvärt tystnade. Åh, ingenting särdeles, miss Delves. Bara att något, som hade skett under dagens lopp, var besynnerligt, tillade Jemima och blinkade åt mig, . : Det tycktes icke vara en lätt sakvatt sätta en gräns för Jemimas pratlust. Jag kände mig emellertid nästan sjuk af alla dessa berättelser; till och med nu, då jag skrifver detta, lider jag ända till qval vid minnet häraf, Jag gick ut i förstugan, lutade huf