rummet; Charlotte Delves frågade om den sjuka var vaken. Vaken? Ja, och rent utaf odrägligt orolig, svarade han missnöjd, Hon sotver inte tre minuter om sender; naturligtvis motarbetar hon sjelf all möjlighet af förbättring. Nu har hon fått i sitt hufvud att hon skall dö och har skickat efter Martin. Han gick ned till den väntande polismannen. Charlotte Delves gick in till Selina och tog mig med. Den sjukas kinder hade ännu en hektisk rodnad; hennes blå ögon lyste af feberns eld. Ack, mrs Barley, om pi bara ville försöka att vara lugn! Jag är så lugn som det är mig möjligt att vara, svarade hon med en ton af otålighet. Min man bör inte säga ett ord; han är ännu oförståndigare än jag. Nu påstår han att doktorerna behandla min sjukdom orätt och att han skall tillkalla en tredje. Jag kommer att dö, om så många skola sköta mig. Jag önskar att jag visste något som lugnade er, yttrade Charlotte Delves vänligt och inställsamt. Jag är mycket törstig; all lemonad är slut; gif mig lite mera. Stanna du inne hos mig, Ånna. Charlotte gick. med lemonadkannan och Selina drog mig till sig. Budet, Annal... hur gick det med budet? . Träffade du mi Gregg? Jag framförde bans helsning, såsom jag hade emottagit den. Det är bra, yttrad hon blott och vände sig otåligt ifrån mig På eftermiddagen kom kyrkoherden och va derefter mycket ofta uppe hos Selina. Et a dagar förgingo utan märkbar förändring elina var fortfarande lika sjuk och Georg Hentage hördes Bj utaf