sin klocka och guldkedja och fäste dem på sig medan hon såg ut genom fönstret. Der kommer nu en polisman igen upp till gården. Jag undrar just hvad han har för ärende? Har det varit några underrättelser. om Georg Heneage? Inga,, svarade hon. Men Heneage Grange är bevakadt. Är det hans egendom? Det tillhör hans far. Ligger det nära hit ? Åh, nej; mer än hundra mil härifrån. Polisen anser det ej otroligt att-han lyckats undkomma dit. En gång har gården blifvit genomsökt, men förgäfves; polisen är likväl ingalunda säker på att han inte kan hålla sig gömd der och derför är stället bevakadt Ack, Gud! Jag hoppas att de ej må lyckas gripa honom. Jag yttrade detta med en rysning. Georg Heneages tängslande framkallade för mig föreställningen om en ny olycka. Charlotte Delves såg på mig med både förvåning och missnöje. Hoppas du att han inte skall gripas? Du vet inte sjelf hvad du säger, barn. Jag tycker att hälften af hvad jag eger här i lifvet ville jag gerna gifva för att veta honom ertappad — och hängd; Hvad rätt hade han att taga den unge mannens lif, eller at! bringa sådana ledsamheter öfver ett ansed hus, som detta ? Detta var en sak som icke kunde förnekas. Edwin Barley har svurit en ed att följa honom på spåren tills hän tar honom fången och förr eller senare skall han nog Jyckas Kom nu, barn, så gå vi ned. Polismannens ärende hade icke afseende pi mordet, men angick en tjufskytt, som blifvi Fl Då vi tyst passerade mrs Barney , kom just hennes man ut från sjuk