Aftonbladet – 14 februari 1870, sida 2

Hon är inte alls bättre, sade jag. Har gick vidare, med en förmaning att jag icke skulle gå vilse. Snart derefter var jag framme; först lågo gårdarne spridda, sedan allt närmare hvarandra, som vid alla gator och byar är händelsen. Hr Greggs hus var beläget för sig; jag såg straxt dörrplåten. En ung man kom hastigt at genom porten, medan jag ännu var i villrådighet om jag skulle knacka. eller ringa. t Var så god och säg mig om mr Gregg är hemma?x Ja, han är inne på kontoret. Ni kan gå in om ni vill träffa honom. Han öppnade en inre dörr och jag kom in i ett rum, som tycktes mig hvimla af menniskor. I verkligheten var det blott tre eller fyra personer, men de mångdubblades ända till oräknelighet för mina blyga och osäkra blickar: Här är en liten flicka som önskar tala med mr Gregg, sade min ledsagare. En lång herre med blekt ansigte och grå polisongem kom fram, förklarade sig vara mr Gregg och frågade hvad jag ville. Jat önskar få tala vid er ensam, om jag får lof. Han förde mig till ett annat rum. Jag tog fram brefvet ur min handske och lemnade det åt honom. Han läste — jag tyckte det drog långt om — såg på mig och läste igenom, det ännu en gång. År du Anna Hereford ? : Ja, svarade jag, inom mig undrande öfver att han kände mitt namn. Min moster, mrs Barley, bad mig säga, att hon är för sjuk att skrifva mera, men hon hoppas att ni skall förstå henne våtk hon så sjuk, att det är fara för lif