Aftonbladet – 11 februari 1870, sida 2

MM — ERE Middagen! det må den göra som kan äta i dag! — inte jag atmjnstone,, svarade hon. Du får vara god och sätta dig till bordet utan mig. Väck inte det der stackars barnet, Edvin! Jag ämnade Just skicka henne i säng. Det skulle vara dig till mera nytta att äta middag, än att, som du gjort, ströfva omkring i en sådan dimma, ljöd mannens svar. Det förefaller verkligen högst eget stt du kunde välja en sådan qväll för att hatfklädd spatsera i skogen.n Inte alls egets, svarade hon kallt, endast helt naturligt. Verkligen? Kanske också att du sprang hit och dit på alla vägar i skogen som en tokig menniska. Andra sågo dig lika väl som jag och tala derom. Låt dem prata. Men hvarför var du der? Jag letade efter Georg Heneage. Se så! Anse nu saken precist som du finner bäst. aFick du rätt på honom ? Nej. Jag önskar att jag fått det; jag önskar det. Af honom aade jag erhållit en sann förklaring rörande aftonens händelse, ty, enligt min tro har sanningen inte ännu kommit i dagen. Hvad. anser. du då vara sanning, inföll han i en ton af öfverraskning — om naturlig eller konstlad var svårt att säga. Ja, det kan vara detsamma; vi skola inte tala derom numera — jag vill knappt tänka ditåt. Bättre, vida bättre hade varit om Heneage vårit gerningsmannen än — än om det har skett så som jag anar, Mitt hufvud är sjukt i afton; jag känner mig knappt redig, fortfor hon. Det vore bäst om du lemnade mig ensam, Edvinm , (Forts)