Aftonbladet – 11 februari 1870, sida 2

Jag blef rädd och trodde att jag skulle nödgas stanna i skogen ända till morgonen Då kunde jag intet annat göra än bedja Gud beskydda mig, ty då visste jag att intet ondt skulle hända mig. En qvart drog säkert allt detta om, så du ser nog sjelf, Selina, att inte gjorde mr Heneage det i häftighet, då han sprang efter honom, utan med kall öfverläggning. Jag bryr mig inte om hvad du säger,, svarade Selina häftigt; hvad jag vet är att Georg Heneage inte med fri vilja och af skadelust sköt King. Om han gjorde det, skedde jet utaf våda, men jag tror ej att det var an. Men, Selina, hvarför skulle han annars gömt sig i skogen och se ut liksom han hade gjort något ondt? Hvarför gick han ej dristigt fram som mr Edwin Barley? Man kan aldrig på förhand beräkna hvad menniskor taga sig till i sådana stunder af förvirring och fasa, yttrade Selina tankfullt. Anna, jag bör inte oförbehållsamt förklara för dig allt hvad jag fruktar och inte fruktar. Det var ovilkorligt nödvändigt för Heneage att resa hem och — kanske trodde vå aldrig att Philip King verkligen var 2 Men, Selina — Fort, fort! kom och lägg dig här,, sade hon och drog mig mastigt med sig till en aflägset stående soffa samt lade en broderad udde öfver mitt hufvud. Låtsas sofva! Han skulle kanske annars tro att jag har lockat dig att yppa något. Så hastig och oväntad var hennes rörelse att jag ej kunde göra annat än lyda och ligga alldeles stilla. Selina drog undan regeln och hade åter hunnit intaga sin plats,innan Edvin Barley kom in. Kommer du ned till middagen; Selina?