Aftonbladet – 11 februari 1870, sida 2

Nå? inföll hon med feberaktig otålighet, nå, vidare, Anna! Han nekade alldeles dertill,, svarade jag och upprepade ord för ord hvad mr Heneage hade sagt. Du säger att han såg förfärad och förvirrad ut?, Ja, mycket. Och mr Edwin Barley — han också? Nej, inte alls. Han såg ut alldeles som vanligt: blott förvånad och bedröfvad. Då han tilltålade Philip King, var hans röst vänligare, än jag någonsin förut hört den. En tystnad uppstod. Selina satt försjunken i tankar. Jag förstår inte rätt hvar i skogen du träffade Georg Heneage, Anna, det får du visa mig i morgon. Var det på samma sida som den, hvarifrån skottet ljöd?. Ja, helt nära derintill. Huru skulle han annars hört mr Barley tala mig till? Huru länge hade du varit i skogen, då Philip blef skjuten? Omkring tio minuter eller en qvart. Barn bedöma tidens lopp annorlunda än äldre personer, Anna. Nägra få minuter föreföllo dig troligen så långa som en qvart. Mamma lärde mig huru olika lång tiden synes oss, allt efter olika sysselsättningar. Ått då vi ha roligt flyger den fort och då vi äro otåliga eller i oro tycks den stå stilla, Jag tror nog att jag har lärt mig beräkna den och att jag inte bedrager mig uti att omkring en fjerdedels timma hade: förgåttFörst sprang jag hit och dit er stund och sökte mr Heneage som-Qu bad mig, sedan fann jag mig ha gått vilse och då dröjde det åter några minuter innan jag öfvervann min rädsla. Jag hade hunnit Jåsa mina böner och ,.. D4 hade hunnit — Avexlå