Aftonbladet – 11 februari 1870, sida 2

Jag såg mr Edwin Barley. Han var helt nära till det ställe, hvarifrån skottet tycktes komma, stod alldeles stilla och tittade mellan träden, liksom han hade undrat hvad som var på färde. Ty — ack, ack, Selina! Om du hade hört huru förskräckligt Philip Kings skrik ljöd! Mrs Barley fattade mig om armen med ett uttryck af fasa: — Änna, hvad säger du? Du såg Edwin Barley på platsen, men nte mr Heneage? Då såg jag inte alls till mr Heneage, bara mr Barley; han gick fram till Philip King och frågade hvad som händt. Hade han sin bössa med sig — Edwin, menar jag? Ja, han bar sin bössa i handen. Hon släppte min arm och satt två eller re minuter tyst och hopsjunken, liksom träffad af ett hårdt slag. Fortfar, Anna, började hon åter. Hvad hände vidare? Säg mig allt, ty jag gissar att du hörde det. Jag berättade ord för ord giltsammans. Du har ej sagt allt ännu, Anna. Jo, det har jag. Sade ej Philip Kiog att Heneage hade höjt sin bössa,lagt an på honom och skjuit? — act han sett honom göra det? Det sade han inte, endast hvad jag nu berättat för dig. Således en lögn!s utbrast hon och höjde sin arm samt lät den åter tungt falla ned. oDu såg då alls inte mr Heneage? Senare såg jag honom. Och jag fortsatte nu min berättelse om mitt möte med honom, då jag vikit af åt ett orätt -håll. Allt be ättade jag, huru han synts vara födligt förfärad, hyad han sagt till mig och att jag frågadv honom, om han hade skjutit 0 or Kiop