skatten och ansågo en sådan förhöjning olämplig. Men han för sin del var af en motsatt åsigt. Grundtanken i hela vår pbränvinslagstiftning var att genom en förhöjd beskattning hämma missbruken af denna dryck, och talaren kunde icke annat än anse denna tanke riktig. Man borde icke af ett falskt undseende för arbetaren vägra sitt samtycke till en åtgärd sådan som denna, hvilken för ingen del stod i strid med hans sanna intresse. Bränvinsprisen hadepå senaste tid, oaktadt skatten, betydligt fallit, hvilket talaren ansåg! förnämligast böra tillskrifvas sjefva bränvinsberedningens fallkomnande såsom näring genom förbättrade redskaper och arbetssätt. Detta bevisade bäst att. denna näringsgren tålde vid en ökad beskattning. En sådan ansåg talaren böra beviljas i betraktande af statsverkets närvarande tillstånd. Han kunde icke neka att skatten äfven i sitt närvarande belopp är ganska betungande för bränvinsbrännaren, Men detta berodde icke så mycket på dess storlek som icke mera på dess utbetalning i förskott. I saknad af eget kapital måste tillverkaren för att kunna erlägga afgiften upplåna penningar ofta mot dryg ränta och på ofördelaktiga vilkor och sedan för att betala sin skuld sälja sin vara till nedsatt pris. Talaren önskade att utskottet måtte finna på någon utväg att afbjelpa denna olägenhet. För sin del ville han föreslå ett sätt, som icke var nytt, ty staten begagnade det redan vid upptagande af tull. Han menade uppskof med skattens erläggande. Dock ville han icke sätta ifråga att eftergiften skulle utsträckas så långt som att skatten icke skulle erläggas förr än varan såldes, såsom fallet är vid nederlagstull. Det behöfdes blott ett anstånd af 2 eller 3 månader, under hvilken tid det tillverkade bränvinet skulle förvaras under kronans lås och bom. Men till och med med denna inskränkning i anseende till tiden skulle uppskofvet blifva en stor lindring för bränvinsbrännaren äfven om skatten höjdes. Han hade på detta sätt fått rådrum att uttinga sin vara till salu innan skatten erlades. Talaren förutsåg väl att hans förslag skulle möta starkt motstånd, men så vidt han kunde inse, var det endast så bränvinstillverkaren kunde sättas i stånd att bära en större skatt än den nuvarande. Han anhöll derföre att utskottet måtte fästa uppmärksamhet vid hans förslag. friherre Sprengtporten, ansåg det tvifvelakti att man kunde på en gång fördyra varan och skaffa staten större inkomst. Det såg nästan ut som om bränvinstillverkningen icke ens kunde bära den nuvarande skatten, ty under de sista 3 åren hade den minskats. Medgifvandet af ett uppskof, sådant den förre talaren föreslagit, skulle föga hjelpa. Det skulle blott leda en och annan in på lenna bana. Producenten skulle sålunda få köpa sig den fördelen att .slippa betala några månaders ränta för den vida större förlusten att icke kunna afyttra sin produkt. Hr Hasselrot var i likhet med den föregående talaren öfvertygad, att man redan nu hade så hög skatt på bränvinet, att tillverkningen derigenom minskats. Det vore derföre oklokt att nu höja denna afgift med 10 öre pr kanna. Följden deraf kunde endast blifva minskad inkomst för staten och ökad import. Friherre Raab kunde icke instämma med grefve Ugglas. Ett uppskof sådant som han föreslagit skulle icke gagna till mycket, och beskattningen skulle på detta sätt blifva ytterst svår att kontrollera. Det kunde gå an med nederlagsrätten, som blott förekom på några få orter i Sverige, der varorna kunde väl förvaras och bevakas. Men värre blefve det att utöfva en sådan kontroll på alla brännerier i riket. Talaren trodde för sin del, att en förhöjning af 10 öre pr kanna på skatten icke skulle medföra någon ökad inkomst för staten. Bättre vore det då att låta skatten förblifva sådan den är. Det är ännu en omständighet som talar emot densamma, nemligen den, att det icke finnes någon motsvarande skatt på sådana drycker, som höra till lyxartiklar, hvadan det vore orättvist att ständigt öka skatten på den dryck som begagnas af allmogen. Talaren måste således afråda från hvarje förhöjning af bränvinsskatten. Om ökad beskattning behöfves, må man anlita några andra utvägar. Hr Tornerhjelm trodde icke att man med en förhöjd bränvinsskatt skulle vinna det åsyftade ändamålet, ökade inkomster för staten. Man borde icke höja skatten, utan blott utöfva noggrann kontroll på den skatt som redan finnes. Talaren var öfvertygad, att statsutskottet nog skulle kunna fiona utvägar ändå att få inkomster och utgifter att gå ihop. Hr Brun uppdrog en mörk skildring af den lönnbränning och de våldsamheter mot kronobetjeningen, som i hans hemort (Helsingland) blifvit en följd af den dryga skatten. Det hade gått så långt, att man nattetid afskjutit 9 kulor efter en länsman uti hans sängkammare. Genom ökad beskattning skulle man göra den redan så starka frestelsen till lagöfverträdelse ännu större. I motsats till grefve Ugglas ansåg tal. att bränvinsskatten, sådan den nu är, är tillräckligt hög, om icke alltför hög, Att öka den utan motsvarande förhöjning af tullen på viner, skulle dessutom vara en orättvisa mot den mindre bemedlade, hvilken på detta sätt får betala mera för den stimulus han begagnar än den rike för sin. Slutligen, om skatten ökas, skall tillverkningen minskas, och man skall sålunda finna sig bedragen på försöket att skaffa staten större inkomster, på samma gång man bidragit att demoralisera folket. Den förste talaren hade såsom skäl för en förhöjning jemte behofvet af ökade statsinkomster äfven framhållit önskvärdheten af superiets förminskande, men om bränvinskonsumtionen minskas, hur går det då med statens inkomst? Man hade städse ökat bränvinsskatten, så snart statsinkomsterna ej ville räcka till. Man borde betänka sig innan man fortgick längre på denna väg. Grefve af Ugglas anmärkte, att regeringen icke föreslagit en förhöjd bränvinsskatt på försök blott, för att se huru det skulle lyckas, utan af ren nödvändighet. En föregående talare hade yttrat, att slatsatekpftet nog skulle kunna hitta på något sätt att få inkomster och utgifter att gå ihop. Men detta är lättare sagdt än gjordt, Det är lätt att beräkna stora summor, som skola blifva öfver i behållning; men när man skall taga reda å dem, finner man dem oftast reducerade med oki iga nollor, Man hade talat om lönnbränning med thy åtföljande laglöshet och våldsamheter såsom den nödvändiga följden af en förhöjd bränvinsskatt. Tal. nekade icke att sådant ofta förekommit. Det var naturligt att det måste förekomma; men man borde besinna, att vårt land i fråga om hränvingagstiftningen befunnit sig i ett öfvergångstillstånd, hvarunder en brytning måste ske i de gamla vanorna. Just under ej fnr de å ter