Aftonbladet – 10 februari 1870, sida 2

hvilket alltsammans roade Selina obeskrifligt och ännu mer eggade henne att fortsätta sitt gyckel. Hvad som tilldrog sig enskildt mellan man och hustru med anledning häraf, blef aldrig kändt. Det vissa är att han under denna olyckstid var ytterligt missnöjd med henne; uppretad är kanske ett rättare ord. Stackars Philip King! Måhända var det ett misstag som kostade honom lifvet, om verkligen Georg Heneage var hans baneman. Att döma af senare upplysningar, vill det synas att han icke hade spionerat, blott för korthetens skuld tagit hemvägen genom paviljongen, att han, dit inkommen, varseblef de båda andra personerna på motsatta sidan och ämnade dröja tills de gått sin väg, hvilket allt förekoms af att mrs Barley sprang uppför trappan. Fruktan för att synas vara just hvad han misstänktes för — en spion, dref honom på flykteu, men för sent, och han blef förföljd. Detta var åtminstone mr Martins öfvertygelse, sedan Selina till honom yppat hela förhållandet. Men jag återvänder till mrs Barley, der hon låg på knä framför spiseln i salongen och regnet droppade ned från hennes nedfallna hår. Bredvid henne stod jag och såg på nenne med en outredd fruktan för att aftonens fasor ej ännu voro slutade. Selina, hvarföre dröjde du ute i den fukiga aftonen? Jag ville få reda på honom, har jag ju sagt dig, Anna Men du har ju ej haft något på dig. Duff äger att du kunde tagit döden deraf.s sOch om så vore? inföll hon hastigt. Rätt : å gerna vill jag dö, som lefva. Det var ett af hennes vanliga, tanklösa: rat hvarmed hon i grunden icke hade nå-: son menivg, Innan något videre Hann yttras,!: