Aftonbladet – 10 februari 1870, sida 2

Ikommo, — Heneage först, och nägra dagar senare Philip. Voro de förut personligt bekanta? Det... det tror jag knappt,, svarade mr Barley med en viss tvekan. Under sommaren var Heneage här på ett kort besök, men icke Philip; deremot var denne ensara här under påsken. Nej, sir, jag tror verkligen inte att de förut kände hvarandra, men derom kan min bror gifva säkrare besked. Hvem är den der Heneage? Åh, vet ni inte det? Han är son tjl parlamentsledamoten för Wexborough, af god amilj — mycket god. Det blir ett bårdt slag för dem alla, om saken verkligen är så föl som den nu ser ut. Menar ni att han skall lyckas undkomma ? Ni kan vara viss på, att hade ej den fördömda dimman varit, svarade polismannen med någon hetta, så skulle han inte kommit så långt. Vi skola taga honom i morgon, derom är intet tvifvel. Jag vet mig knappt någonsin sett en sådan dimma så tidigt på året, anmärkte mr Barley. Jag kunde inte se två alnar framför mig på hitvägen. Minsann, ser det inte ut som dei hade infunnit sig i akt och mening att dölja honom. Var denne Heneage en hygglig man?y En af de trefligaste karlar man kunde se, svarade mr Barley med värma. Under de två sista veckorna tycks Edwin fattat ovilja mot honom, på hvad grund vet jag verkligen ej... Jag, för min del, tyckte mycket om Heneage och ansåg honom vara en särdeles hygglig ung man. Min bror har varit bekant med honom helt kort, — blott sedan förliden vår, då de träffades i London, nen hans hustru Har känt honom sedan flera tillbaka.s