Aftonbladet – 10 februari 1870, sida 2

hördes i trappan steg och röster af främmande menniskor. Selina sprang upp och kastade en blick i trymåen. Jag kan icke visa mig på detta sätt. sade hon och vred ihop sitt hår. Dröj qvar här, Anna. Med några steg var hon vid tapetdörren som ledde till hennes rum, drog hastigt från en rigel och var försvunnen, lemnande mig ensam framför spiseln. . FJERDE KAPITLET. Farligt sjuk. Den som först inträdde i salongen var en medelålders herre, ej särdeles lång, af ett friskt och kraftfullt utseende. Hans kortklippta, mörka hår, numera ganska gråsprängdt, var nedkammadt i pannan; ansigtet hade ett uttryck af godmodighet och enkelhet som behagade. Detta var mr Barley af Oaks. Icke den ringaste likhet fanns mellan honom och brodern. Efter honom kom en polisman i uniform, som troligen innehade någon högre grad inom sin kår, ty hans sätt var belefvadt, och mr Barley kalkde honom sir,. Denne var ej någon af de båda, som jag förut sett i förstugan. Ah, se der... der ha, vi den lilla flickan, yttrade mr. Barley. Ar du mrs Belinas systerdotter min... min lilla miss Hereford? Ja, Sir. Vet du hvar hon sjelf är? Som jag tror, uppe i sina rum. Det hade redan talats om att på fredagen 0 häftig tvist uppkommit mellan mr Heeage och Philip King, och polismannen hade mu varit nere i köket för att fråga Jemima. on förnekade likväl all kännedom om affäen, utom att hon hört talas derom af lilla itss Hereford, som Hön träffat och grå-1