Aftonbladet – 9 februari 1870, sida 2

Just unga, nådiga. frun. Öch ingenting mera hade hon på sig, än då hon sitter inne i sina rum. Hennes hår var nedfallet; hals och armar voro bara, och så sprang hon hit och dit, liksom hon varit från förståndet. Pratbi inföll. kokerskan, npi har visst sett i syne, som man säger. Hvad skulle lockat nådig fran ut i skogen. så här midt i mörka qvällen, Duff? Men jag säger er, att jag såg henne. Tre gånger efter hvarandra såg jag henne ganska tydligt, kån hända gick. how. också der och sökte efter mr Heneage? Det vissa är, att hon var i skogen och utan både hatt och kappa, liksom hon gått ut i en sådan hrådska, att hon glömt kläda på sig. Blir inte hon sjuk häraf, så får jag orätt, tillade Duff. Dimman hänger i luften så tjock söm ett täcke och väter värre än regn. Mindre än så, kan man taga döden af. Duffs berättelse befanns Vara alldeles riko tig. Innan han ännu slutat tala, hördes ånyringklockan och Jemina skyndade upp. Efter några ögonblick Kom hon ned; tog mig vid handen utan att yttra ett ord och förde mig in i salongens.Der stod .mrs.Barley nyss inkommen, skältvande af köld och det vackra; ljäsa håret genomyått. Då hon sett sin Man gå ut för att söka. rätt. på, Heneage, hade hon fått eningifvelse-att följa efter för att, ifall de båda männen sammanträffade, medla dem emellan. Detta varen orsak till Selinas äfventyrliga prömenad; den andra anledi ningen. var hennes önskan att möjligen. först: träffa-Heneage. och uppmana honom till.flykt. Denna förklaring gaf hon mig: helt :öppet..:: -(Forts) Ing