Aftonbladet – 7 februari 1870, sida 4

WU MMablel vValua Ull: VUUUULL UVIGLDaLL. me BLANDADE ÄMNEN. — Madame Olivier. Vicomte Letoriere beskrifver i Figaro på följande sätt madame Ollivier när hon för första gången var bjuden till middag i Tuilerierna: Madame Emilie Ollivier — en riktig petite ingenue i Scribes mantr — bar en toilett sådan som begagnades på den tiden les ingenues voro en vogue: klädning af hvit tarlatane, höghalsad, långa klädningsärmar, kort lif, omknutet med ett blått band som hängde ned. Hennes vackra, blonda, lockiga hår föll fritt ned på bröstet och ryggen ända till midjan. Hon är tjugu år gammal, men ser ut som om hon vore blott sexton. Hon omtalade för kejsaren hur hon kom att bli gift med premierministern Ollivier. Denne kom hvarje år till samma badort som hon. Hans celebra namn gjorde ett visst intryck på den unga flickan, men hvad hr deputeraden angick, så tycktes han ej bry sig alls om henne. Första året behandlade han henne som ett barn, året derpå tyckte han att hon växt till sig, tredje året fann han henne, såsom Alfred de Musset säger, a la hauteur de eon coeur, han friade och de gifte sig. Men icke kunde hon då tro, att hon en afton skulle berätta allt detta för Napoleon III. — En fasansfull mordgerning har åter timat i Paris 8 dagar i fredags vid 6-tiden på aftonen i ett hus vid Faubourg S:t Honorå hos en hr Lombard. Dennes fru befann sig för tillfället inne hos sin man, som är fullkomligt förlamad och icke kan röra sig från stället, då en af deras qvinliga tjenare vid namn Franciska inträdde i rummet. Då fru Lombard märkte att Franciska var berusad, gjorde hon henne några förebråelser, hvilket hade till följd, att Franciska råkade i raseri, rusade in i matsalen, grep en knif från det dukade bordet och kastade sig öfver fru Lombard, på hvilken hon efter en längre strid afskar halsen. Den olycklige maken måste vara vitne till den fasansfulla scenen, utan att kunna ge sin fru den ringaste hjelp. Efter fullbordad mordgerning rusade mörderskan, hvars raseri under striden varit i oupphörligt stigande, ned i köket, hvarest befunno sig kokerskan och en liten gosse, son till husets portvakt. Förskräckta vid åsynen af qvinnan med de hemskt rullande ögonen och med det bloddrypande mordvapnet i handen, började dessa att ropa på bjelp. Portvakterskan och en kammarjungfru hos baronessan Fizt-James ilade till. Den senare kastade sig öfver mörderskan för att afväpna henne, men denna kastade henne till marken och stötte knifven i hennes bröst. Portvakterskan och hennes lilla gosse grepo till flykten, och i detsamma kastade den rasande qvinnan sig öfver kokerskan. Denna satte sina bäda händer för ansigtet, men det knifhugg, som måttades åt detta svaga värn, var så häftigt, att den ena handen blef så godt som till hälften afbuggen. Några minuter derefter blef mörderskan häktad. Hon är född belgiska och hade under ett halft år varit i fru Lombards tjenst. — En handtryckning. I ett bref från Newyork till Nerikes Alleh. berättas följande: På ett bröllop, som nyligen egde rum i Boston, lära endast blommorna hafva kostat 10,000 dollars! — Apropos om bröllop, så rinner mig just nu i minnet ett litet äfventyr, som hände en bekant för omkring ett år sedan. Mannen i fråga bor i New-Haven. Han gifte sig förlidet år, och hade högtiden till åra bestält sig nya svarta kläder med ty åtföljande hvit sidensars-väst. På bröllopsqvällen, då presten tog afsked, upptog brudgummen ur västfickan, som han trodde, en 10dollarsedel, som han för ändamålet stoppat dit ett par timmar förut, och tryckte den helt blygsamt i prestens hand. Presten, icke alldeles ovan vid dylika handtryckningar, förstod meningen, och hans högra hand försvann för en sekuud i byxfickan. Smekmånaden hade längesedan förflutit, då händelsen gör, att det unga paret blir bjudet på en bal, och brudgummen fick en anledning att för andra gången begagna sin hvita sidenväst. Han kommer händelsevis att stoppa fingrarne i västfickan, och till sin öfverraskning finner han der den 10-dollarsedel, som han trodde sig för flera veckor sedan hafva gifvit åt den hederlige pastorn. Stor var hans bestörtning! Hvad kunde han väl hafva gifvit presten vid afskedstagandet? För att förvissa sig härom gick han följande dag öfver till pastorn och fick då veta, att pastorn vid sin hemkomst, i stället för en sedel dragit fram ur byxfickan en hvit sidensarslapp, omkring 4 tum lång. Skräddaren hade i sin ärlighet stoppat det öfverblifna af. västtyget i en af fickorna. Förklaringar och ett hjertligt skratt följde. — Stor förmögenhet. Med det första kommer i Petersburg att fördelas den kolossala förmögenheten efter en afliden kapitalist Gromoff, som äfven hade possessioner i Finland. Förmögerketen öfvergår till tvenne hans bröder och till hans hustru, som enligt lagen eger rättighet till fjortonde delen deraf, och endast ireda penningar erhåller 800,000 rubel. Inalles uppgår förmögenje realiserad i penningar, till 22 millioner ruel. a