ock hans krigsbildning blifva. . På den, som endast deltagit i undervisniogen uti folkskolan, kan ingen högre fordran ställas, än att han under sin beväringstjenst må utbildas att såsom man iledet utföra gifna befallningar, då deremot på den, som t. ex. genomgått det fullständiga elementarläroverket, det anspråk med rätta kan ställas, att han äfven kan undervisa andra. För att verkligen dertill vara duglig, maste han känna de reglementen och instruktioner, hvilka han vid denna undervisning skall följa, och derföre bör han äfven uti dessa undergå vederbörlig examen liksom i andra till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen. Utom det att man genom denna naturliga och enkla slutledning, kommer till bestämmandet af denna examen såsom ovilkorligt ingående i maturitetsexamen, måste man äfven finna det vara en tvingande nödvändighet för staten, att ålägga yoglingen denna tillökning oti kunskapsmått. on Sedan krigshärarne numera blifvit uttryeket af folkets hela kraft, sådan den kan utvecklas, utan att jordbruk och näringar helt och hållet skola förlamas och dermed äfven möjligheten till krigshärens underhåll och förseende med öfriga förnödenheter försvinna, sedan med ett ord den allmänna vapenpligten blifvit en sanning och krigshären är folket klädt i vapen, kan staten nemligen ej för denna krigshär fullständigt aflöna hela den befälspersonal, som vid dess försättande på krigsfot är nödvändig. Den måste tillgripa alla de rättmätiga medel, som stå till dess förfogande, för att försäkra sig om, att då stridens timma är inne, det vapenföra och till vapen kallade folket äfven må hafva tillräckligt antal ledare uti striden, och ett fullkomligt rättmätigt medel dertill är att ålägga dem, som hafva största fördelen af statens lärdomsskolor och af den bildning de der till största delen på statens bekostnad erhålla, att de äfven under denna Järotid tillegna sig större militära insigter än de ynglingar, som icke åtnjuta denna fördel, på det de sedan, då den allmänna värnepligten kallar alla under vapen, äfven, genom större skicklighet och användbarhet än de öfrige, må bålla staten skadelös för dess kostnader. På annat sätt kan ej ett tillräckligt och någorlunda brukbart befäl erhållas, och derföre måste äfven det här föreslagna medlet, då det i öfrigt är med rättvisa och billighet öfverensstämmaride, ovilkorligen tillgripas. Man kan dock å andra sidan ej, utan att begå en verklig orättvisa, fordra, att de ynglingar som genomgå de hgre lärdorzsskolorna till den grad sysselsättas med inhemtande af militära kunskaper, att deras öfriga studier derigenom i väsentlig mån tillbakasättas eller de sjelfva tvingas att myeket senare än nu egna sig åt de värf för sin utkomst, för hvilka de bestämma sig. Viäro tvärtom af den åsig, att ynglingen redan nu alltför länge uppehålles i skolan sed inhemtande af allmän humanistisk bildning, innan han i denna får aflägga sin maturitetsexamen, för att sedan antingen sjelf bidraga till sitt uppehälle eller ock börja de fackstudier, genom hvilka han skall vinna sin utbildning vare sig såsom vetenskapsman, industriidkare, jordbrukare eller embetsman. Denna långa skolgång är en verklig nationalekonomisk förlust, icke allenast derför att föräldrarne längre få försörja sina barn, utan äfven derför att barnen senare blifva män — män i staten, män i familjen och män i afseende på tankens och handlingens kraft. Men vi äro ötvertygade, att den krigsbildning, som här ifrågasättes, lätt skall kunna inhemtas, utan att skoltiden derför förlänges, såvida skicklige instruktörer anställas vid skolorna, hvilka redan från de första skolåren meddela gossarne grundlig instruktion och praktisk färlighet. Man må dock aldrig göra sig den Föreställning att man på detta sätt kan vinna ett fullt utbildadt befäl; men man skall under värnepligtsåldern af denna skolungdom utan svårighet kunna utbilda ett reservbefäl, som vid krigsutbrott blifver af oersättlig nytta, då det gäller att ersätta den stora befälsbrist, som då nödvädigt måste uppstå och som svårligen på något annat sätt kan ryllas. vi hafva här nästan uteslutande talat om de högre elementarskolorna, utur hvilka ynglingen afgår efter aflagd maturitetsexamen, emedan vi anse dessa vara af den största vigt icke allenast för det förut omnämnda ändamålet, att utur dessa erh lla en lämplig befälsreserv för krigshären, utan äfven för den allmänna medborgerliga krigsbildningen hos hela folket. Endast derigenom, att förmågan att efter gällande reglementen och föreskrifter instruera och kommendera andra bibringas ynglingen uti elementarskolorna, kan det bl:fva en möjlighet att göra införandet af allmän medborgerlig krigsbildning till en verklighet; ty om denna förmåga ej vinnes i skolan, skola instruktörer öfverallt saknas — vid folkskolor liksom vid frivilliga skarpskytteföreningar. Vid folkskolorna dessutom äro gossarne ännu i den ålder, att mera noggrannt genomförda militäröfningar äro utan ändamål; för dessa äro gymnastik och militärisk ordning, eller låtom oss endast säga ordnivg, uti uppställningar, marscher och vändningar allt hvad som bör eftersträfvas; gossen är då ännu för svag att handtera gevär, om han än i en och annan stad på ett nyttigt sätt kan roas med en leksak, som: liknar detta. Dessutom kan den ringa krigsbildning, gossen uti folkskolan möjligen kan erbålla, i allmänhet icke underhålles efter utträdet ur densamma, då det hvarken torde vara möjligt eller ens lämpligt att ifrågasätta, det militäröfningarne skola ytterligare fortsättas till den tid, då ynglingen inträder i värnepligtsåldern. Det kan loch bör ej heller vara meningen att förvandla staten till en militärstat eller till ett krigsläger genom att tvinga medborgaren till ständigt återkommande ötningar allt ifrån barnaåren ända till värnepligtsålderns slut. Hela sambällets riktning är och bör vara en annan, nemligen den — att medborgaren genom fredliga värf och förvärf sörjer för egen och fosterlandets förkofran. Någonting annat bör och kan derför ej eftersträfvas, än dels att bereda en möjlighet för staten att utan stora uppoffringar försäkra sigom ett tillräckligt och dugligt reservhafäl dalc äfvan att genam de är cgkalan nt