UTRIKES. Innehåll: Prefektombytet i Frankrike, — Decentralisations-reformen. — Georges Sand kandidat till franska akademien. — Rochefort skjuten i skuggan. — En missionsaffär. — De spanska kronjuvelerna. — De senaste cortesvalen. — Den allra nyaste tronkandidaten. — Den nya ministören i Österrike. — Religionsundervisningen i Geneves folkskolor. — Häktningar i Warschau. — Det egyptiska parlamentets öppnande. — Hotbref och valkorruption i Irland. — Hertigen af Edinburgh i, Calcutta. Den förändring som egt rum inom prefektpersonalen i Frarkrike inskränker sig till att endast sju af de mest komprometterade blifvit afsatta. De öfriga tjugu af de nu entledigade ha antingen blifvit förflyttade till andra departementer eller erhållit annan befordran. Åtgärden finner på intet håll odeladt bifall. Bonapartisterna finna den naturligtvis för sträng, medan de liberala, som väntat en fullständig rensning af den högre administrationen, deri endast se en otillfredsställande halfmesyr. Att den nya regeringen emellertid har allvar med sin reform af förvaltningen vill synas deraf, att hon till ledamöter i den komite, som skall afgifva förslag till endecentralisation, kallat sådana män som Odilon Barrot, Ed. Laboulaye, Dufaure, Duvergier dHauranne, Delavergne m. fl. Laboulayes åsigter i denna fråga äro kända, och Duvergier har från en längre vistelse i Förenta Staterna hemfört en erfareohet i detta hänseende, som säkerligen ej skall bli utan inflytande på komitens arbeten. En af den kejserliga regimens mörkaste fläckar, den beryktade säkerhetslagen ,kommer äfven inom kort att försvinna. Ett förslag till dess upphäfvande är nu under pröfning i statsrådet och skall med det första föreläggas kamrarna. Det skall vara allvarsamt fråga om att Georges Sand skall utnämnas till ledamot af franska akademien. Mignet, hittills hennes motståndare, skall nu ha uttalat sig för hennes inväljande. Rochefort har tydligen i Gustave Flourens erhållit en farlig medtäflare om folkgunsten, som snart torde helt och hållet uttränga honom derutur. Förliden måndag var han i Faubourg S:t Antoine föremål för en storartad demonstration. Efter ett offentligt möte, som egt rum i denna stadsdel följdes, han hem af en folkmassa uppgående till flera tusenj personer. Ankommen till Bastille-platsen, stötte massan på en afdelning polis-sergeanter, som uppmanade Flourens att skyndsamt bege sig från stället. Denne efterkom dock ej deras uppmaningar, utan svarade: Arresteren mig eller lemnen mig i fred! Han sökte ,dock förmå massan att förhålla sig lugn. Ögonblicket, sade han till dem, är ännu ej kommet. När det kommer, räknen på mig!, Folkmassan lydde honom och åtskildes, utan att det kom till någon konflikt. Hr Louis Jacolliot, kejserlig domare på Taheiti, har utgifvit en broschyr för att rättfärdiga öns förre guvernör, grefve de la Ronciere, som blifvit anklagad för missbruk af sitt embete. Det intressantaste i denna skrift äro de upplysningar han meddelar om de franska missionärernas sätt att gå till väga på öarne i Stilla Oceanen, der de grundat kolonier och på det värsta sätt tyrannisera och utsuga den menlösa befolkningen. Så ha t. ex. fäderna från klostret och missionshuset Picpus i Paris (bekant genom Victor Hugos Miserables) bemäktigat sig Gambieröarne, en liten ögrupp fjorton dagsresor sydost om Taheiti, och sedan de döpt de dervarande infödingarne, omkring 2000 till antalet, infört ett teokratiskt regemente som söker sin like. Liksom deras bröder i Indien och Kina drifva handel och bankaffärer, så ha de ärevördiga fäderna på Gambieröarne under pater Lavals ledning slagit sig på perloch perlemofiske och gjort det till ett monopol för sin räkning. Infödingarne äro förpligtade att leverera en bestämd qvantitet perlor och musslor och få i betalning derför kläder och andra förnödenheter. Pate: Laval har uppsatt och inöfvat en stark polistrupp, hvarmed han krossar hvarje försök till motstånd. Höfdingarne skrämmas med hotelser om helvetets straff och, om det ej hjelper, med hot om repet och bilan. Sedepolisen hos detta sinliga folk handhafves af pater Laval på det sätt, att alla ogifta qvinnor om aftnarne inspärras och om morgnar