Aftonbladet – 7 februari 1870, sida 2

Hvad gjorde du här ute i skogen? Jag har gått vilse, sir, och hittade icke ut, svarade jag, alltjemt snyftande och rädd för ett strängare förhör. Den der herrn fick se mig och skulle just säga mig hvilken väg jag borde gå, då han föll. Hade han varit länge här? Jag vet icke. Jag hade sutit och gråtit en god stund, utan att alls se upp. Det är knappt två minuter sedan jag fick se honom stå der. Såg du mr Heneage skjuta? Ack, nej, sir. Jag har inte alls sett mr Heneage. Han fattade min hand, gick med mig några steg och visade mig en väg, något breare än de öfriga. Gå framåt denna väg tills du kommer till en korsväg; den är ej långt borta. Vik der af till höger, så kommer du fram midt för boningshuset. Förstår du mig, lilla barn ? Ja, sir, svarade jag, ehuru för att säga sanniogen, jag var alltför upprörd, att rätt kunna fatta något och endast angelägen om att komma ifrån honom. Tänk om han skulle skjuta mig också! var en föreställning som ingaf mig en stor ångest. Skynda dig då hemp, fortfor han, och uppsök Charlotte Delves. Säg henne hvad som händt, att Philip King blifvit skjuten och att hon måste sända folk att bära hem honom. Hon skall också efterskicka doktor och polis. Kan du minnas allt? Ack, ja, sir. Är han mycket skadad? Han är död, barn. Så der, spring nu så fort du kan. Berätta ej för din tant hvad som händt; det kunde skrämma henne. Fortare än något barn dittills sprungit, ilade jag framåt den angifna stigen och var snart vid korsvägen; men der begick jag ett