Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 3

UTRIKES, Innehåll: Prefektombyte i Frankrike. — Lagarne mot jesuiterna. — Handelsdekreten. — Scenen i Salle Moliere. — Orl6anismen inom armån, — En guldgrufva på hafsbottnen. — Kung Ludvig och majoriteten i baierska kamrarne. — Civiläktenskapet infördt i Baden. — Kyrkomötet. — Påfliga kammarherrar— Politisk flygskrift af en f. d. italiensk minister. Den stora, länge bebådade utgallringen bland prefekterna i Frankrike har nu egt rum. Journal officiel för den 1 Februari meddelar utnämningen af ej mindre än 27 nya prefekter. I lagstiftande kårens möte samma dag framställde Keratry en interpellation om nödvändigheten att bringa de bestående lagarne om jesuiterna och andra religiösa ordnar i verkställighet. — Ett efterspel till handelsdebatten utspann sig derefter, då Dupuy de Löme föreslog sin motiverade dagordning med anledning af dekreten af den 9 Jan, Afven i denna arriergardesstrid segrade ministeren med den betydliga majoriteten af 191 röster mot 6, sedan finansministern Buffet i ett mycket lyckadt tal framhållit de missbruk, hvartill den föregående lagstiftningen beträffande införseln af tackjern och bomullsvaror gifvit anledning samt lofvat om några dagar framlägga en ny lag i ämnet; Med denna seger bar ministeren kommit lyckligt förbi ännu en klippa som hotade hennes existens. En korrespondent till Kölnische Zeitung ger en närmare skildring af den ovation, för hvilken Rochefort i dag åtta dagar sedan var föremål och som inverkade så starkt på hans nerver att han svimmade. I förgår afton, skrifver korrespondenten den 31 Jan., hölls i Salle Moliere (Rue S:t Martin) det första större offentliga möte sedan den 12 Januari, (Victor Noirs begrafning), der Rochefort skulle presidera. I följd deraf hade redan före kl. 7 några tusen personer samlats vid ingången till salen. När dörrarne öppnades var trängseln så stor, att endast en liten del fick rum i salen. — Vid seansens början var Rochefort ännu ej kommen, och Gustave Flourens blef i hans ställe vald till president. Mathorel erhöll nu ordet för att hålla ett föredrag öfver Shakspeare, då plötsligt ett ursinnigt hurrande hördes från gatan. Det var de lefverop, hvarmed man mottog Rochefort, hvilken nu anländt. En stund derefter inträdde han i salen, der han äfvenledes mottogs med ett ursinnigt hurrande och applåderande. Han såg mycket blek och medtagen ut. Då han kom fram till estraden, fick han plötsligt se Flourens, med hvilken han, som bekant, vid Victor Noirs begrafning råkat i osämja. Han tvekade ett ögonblick, men räckte derpå Flourens handen, hvilken denne äfven med synbar tillfredsställelse fattade, hvarefter båda, under en dånande bifallsstorm från församlingen, omfamnade hvarandra. Sedan lugnet var återstäldt tog Rochefort ordet och yttrade sig på följande sätt: Medborgare och medborgarinnor! Jag fioner ej ord för att säga er huru djupt det mottagande ni beredt mig rört mig. Jag vet, att det gäller mera principerna än mannen. (Lifligt bifall.) Låtom oss alltså förena våra tankar, och snart, så hoppas jag, skola de kunna visa sig i fulla lagsljuset. (Nytt, länge ihållande bifall.) Mathorel erhöll derpå ordet för att fortsätta sitt tal. Han talade hufvudsakligen om Macbeth, dervid han tillät sig alla möjliga anspelningar. Efter Mathorel talade Flourens, hvilken, som vanligt, uppträdde ytterst häftigt. Han talade om allt möjligt och kom slutligen efter långa omvägar till det af den nuvarande kejsaren inrättade Musee des souverains i Louvre. Der fattades ingenting, menade han, icke en gång strumporna från S:t Helena. Ah! afbröt han sig här sjelf, medborgaren Rochefort gör mig uppmärksam på att der fattas Ravaillacs dolk och den kula vi