Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 3

tredje och femte numrer vittna om Bredbart arbete och utmärka sig för god stämföring. F-moll-mazurkan förefaller, särdeles hvad trion angår, något svagare än ofvan anförda vackra kompositioner, och i JA 4 (E-moll) tyckes ingifvelsen till en viss grad bortarbetad. Samlingen i sin helhet är emellertid tvifvelsutan ett värdefullt tillskott till vår inhemska pianolitteratur, och lika högt som vi sätta de flesta bland dessa kompositioner öfver en mängd exotiska tondikter af samma genre, för hvilka hufvudstadens salonger likväl blott alltför gerna öppna sina dörrar på vid gafvel, lika förvissade äro vi att ett intresseradt beaktande och en välvillig uppmuntran af detta häfte skall bära synnerligen god frukt i den verksamhet, som kompositören derigenom blifver i tillfälle att fortsätta och utveckla. Värdet af de prestationer, hvarigenom vi lärt känna hr Hägg såsom utöfvande artist, bidrager i rik mån att styrka oss i denna öfvertygelse, hvilken vi hoppas förr eller senare skall delas af den större musikaliska allmänheten.