Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 2

lag till denna dam, så skall jag skjuta er lika kallblodigt som om ni vore en hund. Seså, nu vet ni det! Hvad har ni att göra med mrs Barley, för att ni skall anse er behöfva uppstå till hennes försvar ? inföll Philip King, hvars röst nu stegrats till skrik. Och hon! Hvarför skall hon reta och plåga mig hvarje stund på dagen ?, s Jag gör intet annat än det, hvartill jag har rättighet, dels genom min mångåriga vänskap för mrs Barley, dels af vördnad för hennes mors minne. Nu torde jag ha talat tillräckligt tydligt med er. Under det mr Heneage yttrade detta ruskade han sin antagonist vid kragen och jaj sprang upp i mitt rum för att i fred få snyfta och gråta. Mittj hjerta slog våldsamt; jag kunde blott med svårighet andas. I mitt eget fridfulla hem hade jag aldrig bevitnat den ringaste osämja eller ordvexling. Efter en lång stund kom Jemima och hemtade mig. Mrs Barley skulle åka ut och ville ha mig med sig. Jag badade mitt ansigte och mina ögon med kallt vatten, klädde mig och gick ned. Vid porten stod en låg, öppen promenadvagn, dragen af en häst. Mrs Barley satt redan uti, och mr Heneage stod bredvid under afvaktan på min ankomst. Han körde och jag satt på en pall vid deras fötter. Vi åkte genom ett grönt, skuggigt och leende landskap. Ej ett ord blef yttradt om det nyss passerade obehagliga uppträdet, men under en del af färden talade de med sakta stämma och jg gjorde ej heller försök att lyssna, Vi voro borta omkring två timmar. Du kan nu få sprioga och leka i trädgården till middagen, om du så önskar, Anna, sade mrs Barley, då vi stego ur. Jag förmodar du blifvit litet stel af att sitta så lävge hopkrapen.s