Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 2

jag framåt allån. Der mötte jag promenadvagnen, men endast Tom åkte i densamma. Hvar är mrs Barley? Hon kommer gående, i sällskap med mr Heneage. Han kom till parkgrinden just på samma gång som vi. Jag gick till slutet af allen, men såg ej till henne. Grindvakterskan sade att de tagit hemvägen på gångstigen till venster, som, ehuru något längre ledde fram till boningshuset. Jag sprang framåt den och kom snart till en vacker sommarpaviljoog, som stod just der parken på en punkt gränsade intill skogen. Vid paviljongens nedersta trappsteg stod min tant och bjöd till att i det döende dagsljuset läsa ett bref; lutad mot sin bössa stod Georg Heneage bredvid och tittade öfver hennes axel i brefvet. Ni ser hvad de skrifva, yttrade han. Ganska befallande, eller hur tycker ni? Georg, ni måste resa med första tåget från Nettleby i morgon bittida, svarade hon. Ni bör ej dröja en minut längre; ponyvagnen står till er disposition. Är det du, Anna? Jag skulle gerna vilja veta hvad som är på färde och hvarför jag på detta vis blir hemkallad, sade han, synbart något retad. Nog tycker jag de kunde låta mig vara i fred tills den jagttid är slut för hvilken jag blef hitbjuden. Mrs Barley skrattade. Kanske har vår vän, Philip King hedrat Heneage Grange med en rapport om edra ogerningar. Det är intet tvifvel om att hon yttrade detta af sitt vanliga lättsinne, utan att tro dem eller ens betänka den mening de inneburo. Men George Heneage tog dem allvarsamt och olyckligtvis sprang Selina i samma ögonblick uppför trappan till paviljopgen. I densamma hördes något buller; mr Heneage rusade upp, slog upp dörren och sprang in,