Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 2

Jag tyckte — jag menar att jag trodde — att felet inte var mr Kings,, sade jag med en viss svårighet. Du ansåg skulden vara Georg Heneages, förmodar jag. Men du kan inte ha reda på allt, Anna; scenerna innanför ridåen äro dolda för dig. . Philip King har genom sitt uppförande under de båda sista veckorna förtjent en tillrättavisning och den har han nu fått. Såvida han ej ändrar sitt uppförande torde han få en ännu strängare. Lika visst som att jag står här kommer mr Heneage att tukta honom med käppen., Hvarför tycker du så mycket om mr Heneage, Selina? Jag tycker mer om honom än om någon annan, Anna — likväl ingalunda på det vis som mr Philip Kiog vill insinuera, den värdige ynglingen! Men ser du, det roar mig att låta unga herrn tro att jag är kär i Georg Heneage. Jag har varit länge bekant med honom; vid Keppe-Carew var han som en medlem af familjen. Jag skulle aldrig kunnat hålla mer af en bror än hvad jag håller af Georg. Men du må tro att mr King och hans bundsförvandt, Charlotte Delves, springa med sköna historier till min herr man! Det är så godt som en komedi! . En komedi! Om hon kunnat ana hvilket slut den skulle få! Följande morgon — en lördag — gingo de alla åter ut på jagt. Tant Selina hade visiter på förmiddagen och åkte sedan in till Hallam i sin lilla ponyvagn; jag var ej med, men blott den lille stallpojken, Tom. Under tiden hade jag mycket att syssla med — än följde jag miss Delves, än var jag med Jemima; en stund satt jag fördjupad i läsning af en sagbok som jag hade funnit; en annan stund klinkade jag litet på piarot. Dåskymningen närmade sig och ingen kom hem, gick