Aftonbladet – 4 februari 1870, sida 2

om från London till Krystallpalatset. Å ans( ra sidan deremot ha vi hr Haughton, som ft rigt söker bevisa omöjligheten att nedsätta fi assagerareafgitterna och förklarar attingejörerna nu tr Jokomotivet uttaga det mesta vöjliga och hålla det i rikligt mått till assagerarnes förfogande. Å ena sidan åter a vi hr Haggard, som i sin broschyr söker ramhålla nödvändigheten att minska dedagliga gens antal, inetlan å deh abtlra befinna sig!g äns kritiker, och bland dem vi sjelfva, som , ögt protestera mot hvarje sådan inskränk-g iog. Men till grund för allt som måste ta1 as I betraktande ligger det faktutn, som ej, an för ofta upprepas, att 24 centner pas-j t S 1 1 j 4 f Å rr OO agerare, enligt br Haughtons beräkningar. örutsätter en tågvigt af 480 centner, och nligt hri Bainbel öch Fairlie en tågvigt atl, 92 centner. Att, såsom hr Haughton tror, ri skola kunna förmå oss att hålla till godo ned ett sådant sakernas tillstånd, såsom under nuvarande omständigheter det bästa nöjligan, låter sig sannerligen ej göra. Och vi kubba ej undgå att med något intresse yssna till hr Fairlies siffror, när han försäkrar oss, att det ligger fullkomligt inom ingepiörvetenskapens förmåga att befordra passagerare på ett sådant sätt, att på hvarje person endast skall komma en vigt af 6 sentner, och icke af 48 centner, såsom deras , vigt, enligt hr Haughton, ni utgör. Då man , appställer jemförelsen på de ta sätt, utsätter man sig dock för ett missförstånd, ty med en passagerare förstår hr Hanghton en medelvigt af 2 centner och 40 skålpund, inberäknadt de saker ban medför, medan herr! Fairlie, med afseende på de milliontals passagerare, soin göra utflykter utan någon packning alls, är fullt och fast öfvertygad att 1 centner och 80 skålpund är den högsta medelvigt hvartill en passagerare kan beräknas. Jemförelsen nmttryckes derför måhända bättre, om man säger, att då hr Haughton förklarar, att 24 centner passagerare i ett tåg väga ej mindre än 480 centner, och då andra förklara att de väga ej mindre än 792 centner, hr Fairlie påstår att det för ingeniörvetenskapen är fullkomligt möjligt att ställa så, att de ej väga mör än 96 centner, Och vid första påseende måste medgifvas, att saken ställer sig helt och hållet till herr Fairlies förmån. Om vi taga till exempel en omnibus, som går på vanliga, ojemna vägar; och finna att dess 48 centner passagerare ej väga mer än 96 centner när man adderär ihöp hela vigten af orinibus, hästar och passagerare, då faller det sig naturligare att tro, att på lättgående räler, äfven med en ök ä färt, 24 centner passagerare skola väga d centner, än att de skola väga 450. Då man drifver jemförelsen vidare, är det dock nödigt att akta sig för ett missförstånd. Ty vi måste lägga märke till, att när i det nuvarande jernvägssystemet 24 centner passagerare, enligt en beräkning, beskrifvas som vägande 480 centher al tågvigten och 792 centner efter en annan, detta är ett medeltal, hvaruti ingår det faktum, att många tusen tåg aldrig äro fullastade, och att ganska fnånga föra en laddning passagerare på bortresan och sedan gå tomma tillbaka för att hemta en ny. Deremot, när hr Fairlie uppgifver att eoligt hans system 24 centner passagerare ej utgöra mer än 96 centner af tågvigten, är det under det antagande att hans tåg har sitt fulla antal passagerare. Vid det verkliga trafikerandet af en sådan linie, som den han föreställer sig, måste passagerarna ofta vara långt fåtaligare än tåget kan rymma, hvaraf följer, att när tiden kommer att taga medelsamman för hela året, man skall finna att vigten af de på banan framdragna tagen är betydligt mer än fyra gånger så stor som vigten af de fortskaffade passagerarna. Men det gör ingenting till. saken: Antag äfven att tägvigten Vore dubbelt så stor, som hr Fairlie föreställer sig, bör dock den vinst hans system synes lofva vara tillräcklig att göra ett djupt iotryck på aktieegare och väl värd att tagas i närmare betraktande: