Aftonbladet – 4 februari 1870, sida 2

MMMM a Du torde komma att ångra dig, lilla Anna, om du skulle kalla henne en tjenaren, svarade Selina skrattande. Hon är slägt till mr Barley. Men hvarför sitter hon då inte till bords och äter middag med dig? Emedan det alldeles inte skulle behaga mig att hon satt vid samma bord som jag, ljöd det missnöjda, högdragna svaret; jag kunde finna att något obehagligt förhållande var fästadt vid miss Delves vistandei huset. När min mans mor dog, hvilken förut hade vistats här, kom Charlotte Delves och tog hushållet om hand. Det var allt godt och väl, så länge ingen verklig fru i huset taöns, men etter några års förlopp kom jag hit. Hon tog sig då en myndig ton, satte sig obesväradt till bords med oss och skänkte mig nöjet af sitt sällskap äfven här i salongen. Detta behagade mig inte, och en dag ytirade jag det rent ut till Barley i hennes närvaro. Jag förklarade att jag måste vara ensam fru i mitt eget hus och lemnade derpå rummet. Sedan dess har hon tagit förmaket till sitt arbetsrum och sköter hushållet som förut. Deremot har jag intet att invända, ty det bespar mig mycket besvär, och oss emellan sagdt förstår Jag mig inte ett grand på de ekonomiska affärerna. Då och då anu:odar jag henne att dricka tå med oss eller att i mitt sällskap göra en promenadi vagn, och vi äro obeskrifligt artiga emot hvarandra.n Men om du ej tycker om henne — Jag tycka om hennel, inföll Selina. Mitt söta varn, vi afsky hvarandra som pesten. Det hade naturligtvis varit i strid mot den menskliga naturen att Charlotte Delves inte skulle känt mitt inträde här i huset som en personlig oförrätt mot henne. Derigenom störtedes hon från sin höga plats och förlo