Aftonbladet – 3 februari 1870, sida 2

och miss Delves kom in. Vi hade ej hört henne och jag tror att hon hade smugit sig på tå. Sara flydde, Jemima tog syltskålen 1 handen. Hvad gör du här? Jag kom in för att se om miss Anna behöfde något. ? Om miss Hereford önskar något, så ringer lON. t Jemima gick. Jag fortsatte att dricka mitt tå och miss Delves började göra mig frågor angående mitt hem och min mor. Ankomsten af en betjent afbröt vårt samtal. Han bar in fiskfatet från middagsbordet och stälde det på bordet. Miss Delves vred sin stol till bordet och började äta. Jag fann sedan att hon alltid på detta vis intog sin middag och det förvånade mig. Alltefter som rätterna kommo från matsalen, sattes de framför henne och hon serverade sig sjelf af dem. Sina öfriga måltider tog hon huru det föll sig. Vanligen passades hon upp af Jemima. Jag undrade hvem hon kunde vara. Det dröjde länge innan jag fick lemna miss Delves rum, Jemima kom då och hemtade mig. Hon förde mig upp i mitt rum, lade mitt hår i vackra lockar och det behagade mig då hon yttrade att hon aldrig sett ett vackrare, brunt bår. Derefter ledsagade hon mig till salongsdörren, öppnade den sakta och jag giek in utan att någon ens märkte min närvaro. Rummet var stort, trehörnigt till sin form och praktfullt möbleradt.. I den öfra vinkeln stod Selinas stora piano. —; . Framför spiseln och fördjsa e i ett samtal stodo presten och mr Edwin Barley. En främling skulle lätt blifvit bragt i öfvertygelse att lekmanuen var -presten och tvärtom, ty pastorn hade ännu sin jagtrock och mr Barley var svartklädd och bar hvit halsduk. På en soffa långt fram i salongen satt. Philip King