Aftonbladet – 3 februari 1870, sida 2

Åh, prat! Vi äro väl inte tvungna att svälja maten just den minut som hon vill befalla, svarade Jemima, Hör duo, inföll den andra hastigt, vet du hvad jag såg nyss? Unge King... Jemima skakade varnande på hufvudet och kastade en blick på mig. Samtalet fördes derefter hviskande och jag hörde endast orden: den vackra Georg Heneage. Fotsteg närmade sig och de båda flickorna sprungo hastigt åt hvart sitt håll. Sara tog smörvåstalriken och låtsade bjuda mig; Jemima rörde ifrigt om elden i spiseln; dagen hade varit varm, men den lilla brasan gaf rummet en viss hemtrefnad i höstqvällen. Stegen aflägsnade sig åter. Så dum du är, Sara! att skräma mig för ingenting! utbrast Jemima. Jag tyckte det var Charlotte Delves. Stegen ljödo så lika hennes. Hon är i köset och kommer ej derifrån förrän middagen är serverad. I dag är hennes !ynne riktigt herrligt! År Charlotte Delves matmor här? frågade jag. Båda två började skratta. Hon skulle nog vilja vara det, och i många fall är hon nog så med, svarade Jemima. Då unga fron först kom hit... Tig, Jemima, hon kan ju gå och berätta hvad vi säga. ; Jemima såg på mig: Nej, hon ser inte så ut. Hör, miss Anna, pi vill ju inte springa och tala om inne hos herrskapet, hvad vi, oförståndiga tjenare prata med hvarandra ? Nej, det vill jag inte. . Mamma lärde mig att aldrig sqvallra; hon säde att sådant gör alltid förargelse.s Så är det, miss,, inföll: Jemima. Er mamma. var en rar fru, derom är jag säker! Var ej hon mrs Barleys syster? Innan jag hann svara, öppnades dörren