Aftonbladet – 2 februari 1870, sida 3

VA IVUUCIS ptcHibla VOLO I SLANG avv I UVI: al männa meningen tillintetgöra de populäraste och inflytelserikaste personligheter, grunda reputationer och åter slå dem i stycken, öppna fängelser och framkalla straffdomar, till hvilka ingen eljest skulle haft mod. Den polska uppresningen af år 1863, som förändrade alla ryska förhållanden, var ätven för Hertzens bana ödesdiger. Kolokol antog sig den polska revolutionens sak och förlorade derigenom inom några veckor allt inflytande. Hertzens välde öfver sinnena öfvergick till Michael Katkov och Moskvatidningen, som utelutande begagnade det i de nationala syftenas tjenst. Af ingen läst förde Kolokol nu ett par år ett tynande lif, tills Hertzen upphörde med dess utgifvande och drog sig tillbaka till Schweiz och Brissel. . Till sin person var Alexander Hertzen en i botten ren och ädel karakter, utmärkt för en storartad välgörenhet och och äkta menniskokärlek. Hans socialistiska misstag äro väsentligen en följd af de svåra förhållanden, hvari han uppväxte och som måste föra en så beslutsam och så djupt human ande. till negation af allt bestående. Hans skrifter, isynnerhet sjelfbiografien, höra i afseende på stilen till de utmärktaste den ryska litteraturen frambragt och skola genom sma klassiska skildringar af det despotiska systemet på 30och 40-talet bibehålla ett varaktigt värde. De nesliga förföljelserna mot judarna i Rumänien synas åter komma att taga sin början, Monitorul i Bukarest meddelar ett cirkulär från inrikesministern Cogalnitscheano till prefekterna, hvari de anbefallas att med största stränghet tillämpa de bestående lagårna mot den israelitiska befolkningens förökande. ,Ålliance Israelite universellen, som redan förut verksamt åtagit sig sina förtryckta trosbröders sak, har med anledning häraf genom sin centralkomite i Paris till de stora tidningarna på kontinenten insändt en af sin ordförande, den berömde Cremieux, undertecknad skrift, hvari föreningen, efter att ha redogjort för de förföljelser, hvarför deras rumäniska trosförvandter nu åter blifvit föremål, vädjar från Rumäniens regering och representation till de makter, som undertecknat 1858 ärs konvention om Donaufurstendömena. Denna skrift är af följande lydelse: Judarne förföljas åter i Rumänien. Ett nytt cirkulär har blifvit utfärdadt till prefekterna af inrikesministern; hvilket anbefaller Aa judars förjagande från landsbygden. och denna befallning har blifvit verkställd med det förfinade barbari, som tyvärr är vanligt för denna regerings handtlangare. Den 7 sistlidne December blefvo alla judar i en by i distriktet Bacon plundrade, misshandlade, fördrifna från sina bostäder och utjagade på Öppna fältet, oaktadt kölden var så skarp, att två barn dogo på den väg, der man kastat ut dem. Nu ha vi bekommit förteckningen på dem, som blifvit utdrifna ur distriktet Falcie; den upptager 94 familjer, bestående af omkring 500 personer. I städerna fråntager man judarne den rättighet, som till. en del återgifvits dem, att fritt idka handel; under December månad vägrade man dem tillträde till alla offentliga auktioner. Ej nog härmed, diskuterade den rumäniska kammaren den 28, 29 och 30 December de åtgärder, som borde vidtagas mot judarne. Man måste läsa denna bedröfliga diskussion för att göra sig ett begrepp om hela den förblindelse, det hat och de häftiga passioner, som beklagansvärda fördomar medföra. Judarne äro,, yttrade flera talare, ur stånd att bli eiviliserade, de kunna ej bli rumänier, man måste förbjuda dem att arrendera jord och förvärfva fast egendom, man måste drifva bort dem från. landsbygden, stänga landet för dem, inskränka deras antal till en tiondedel af den kristna befolkningen. Skulle man väl kunna tro, att den tydliga bevekelsegrunden till dessa barbariska mått och steg är nödvändigheten att bevara den rumäniska nationaliteten från all främmande inblandning. Andra representanter yttrade sig helt öppet: Det bästa sättet att befria sig från flugor är, sade hr Eliade, att gömma honingen. Låtom oss göra sammalunda med judarne; låtom oss taga ifrån dem deras honing, d. v. s. industrien, handeln, och vi få väl se, om de skola komma tillbaka. Ingen enda protest har höjts mot denna så öppet uttalade plundringsplan. Ministern ursäktar sig dermed, att han ej kan göra mer, än han redan gjort mot judarne. Han förklarar, att han gifvit befallning att utjaga dem ur byarne, men att deras bortvisande medfört eo mängd klagomål, isynnerhet af tobaksentreprenörerna, som, då. de: icke längre kunna sälja sina produkter, fordra ersättning, hvilken man också måste utbetala åt dem, om man fortfore att jaga bort judarne. Utan opposition af de rumänier, som finna sin uträkning vid handelsförbindelserna med judarne, sade ministern, att han äfven rönte motstånd af de europeiska regeringarne; att han hos dessa regeringar gjort den invändningen, att rumänierpa ega rättighet att fritt styra och ställa hemma-hos sig, samt att han åt kammaren öfverlät omsorgen att stifta lagar mot judarne, emedan dessa Jagar, om de föresloges af honom, skulle få alla europeiska regeringar till motståndare. Ministern tillade för öfrigt för att lugna representanterna, att han icke tillåter andra judar än dem, som inneba kontrakter med jordegarne, att bo på landsbygden, och att han efter dessa kontrakters förfallotid icke skall tillåta någon jude att göra det. Detta är allt hvad han för närvarande kan göra, och han kan ej göra sig qvitt judarne. En representant utbrast vid dessa ord: Dränk dem i Donau! När ministern och representanterna öppet föra detta språk, hvad kan man då icke frukta för judarne. Samma. straffiöshet, som hittills förunnats alla mot dem föröfvade prejerier och våldsamheter, har ännu en gång blifvit utlofvad. I Rumenien finns ingen mensklighetspligt vidare mot judarne. Icke en enda röst ikammaren höjer sig mot dessa tänkesätt, som föra oss tillbaka till det tolfte århundradet. Och likväl ba judarne i detta land rättigheter, som blifvit faststälda genom ett internationelt fördrag. Artikeln 46 i 1858 års konvention emellan Europas stormakter tillförsäkrar alla icke kristne rumenier åtnjutande af alla medborgerliga rättigheter. Hvarför skulle judarne, som i årbundraden bebott detta land, icke kunna vara rumenier? Huru kan ministern påstå, att judarnes lagliga ställning endast angår Rumenien och att man måste afvisa de europeiska makternas inblandning? Bindas då icke rumenierna af det kontrakt, som erkänner dem såsom nation? Ja, regeringarna ha många gånger gjort föreställvingar till judarnes förmån; dessa regeringar har man svarat med de mest bestämda löften, men ni ser, hurudant resultatet af dem är. Kan det civiliserade Europa, efter att ha skrifvit 1858 års fördrag, tillåta, att en befolkning af två eller tre millioner menniskor ställas utanför lagen? Är det icke högst nödvändigt, att en öfverenskommeise ingås mellan garantimakterna för att kräfva aktning för 1858 års konvention. Vi vädja till garantimakterna, på samma gång som vi vända oss till tidningspressen, hvilken bittills så kraftigt har understödt oss i denna strid mot den religiösa fördomen. Hr redaktör, fortfar att bistå oss med er publicistiska verksamhet, vi beadd mn me NTA RR RR RN KR.