Aftonbladet – 2 februari 1870, sida 2

den här Edwin Barley. Jag undrar hvilken af oss gjorde sämsta partiet? Allt hvad hon yttrade blef ett ämne för mig att tänka på; få barn torde ega en så verksam hjerna som min var. a Selina, du säger att du gifte dig med mr Barley, emedan han är rik. Jax Hvarföre gjorde du det, då du sjelf var rik ? Jag rik! Du-skall bedöma rikedom annorlunda om några år, då du blir äldre. Vet du hur stor min förmögenhet var? Fyratusen pund. Ursula hade så med, och hon och hennes man gjorde slut på alltihop. Detta ingaf min far sitt beslut att öfverlåta summan till min egen, absoluta rätt, så länge jag lefver. Skall den tillhöra mr Barley när du dör, Selina ? Skulle jag dö före nästa måndag, så tillföll den dig, mitt lilla lamm, så lyder förordnandet. Dör jag sedan och utan att ha gjort testamente, så går den till mr Barley. Men om måndag blir jag myndig och då kan jag göra testamente. Jag har beslutit att det skall bli mitt första företag), fortfor hon skrattande. Ett testamente! och af en så lysande förmögenhet! Skall jag lemna den åt dig, du lilla? Dörren sköts hastigt upp och en person kom in; — en undersätsig man, omkring fyrtio år gammal, klädd i en jagtrock af sammet. Hans ansigte var högrödt, dess uttryck dystert, — samma mörka ansigte som jag hade sett mellan träden i allen. Jag drog mig hastigt och med förskräckelse åt andra sidan om Selina; hans drag voro icke i sig sjelfva så ovanligt fula, men uttrycket i dem så mörkt och strängt. Jag hade dessatom ännu nap t hunnit återkomma från uta förfäran i ellön, ,