Aftonbladet – 2 februari 1870, sida 2

Den dörren är alltid riglad. Den går till en korridor som står i förbindelse med mitt sofrum, men vi begagna den aldrig. sJag är likväl säker på att jag såg den öppnas,, svarade jag och en underlig, fantastisk fruktan grep mig att samma man som jag hade sett i allen, fanns i närheten, Nu är den stängd; den stängdes åter, medan jag talade. Selina steg upp, gick till dörren och försökte öppna den, men den var stängd. Nu ser du, Anna. Kära barn, ha inga sådana fantasier; det var just olyckan med din mamma. Jag skakade blott på hufvudet. Selina, ville ej mrs Barley att jag skulle komma till mrs Hemson, i stället för hit?x Hvem har sagt dig det.n Jag hörde mrs Sterling tala derom med mamma. : Det förhöll sig verkligen så, min lilla väns — och vet du hvarföre han önskade det? Nej.o Åh, det bör du också få höra; det va så ofantligt smickrande för mig. Han ans såg mig vara alltför tanklös, att taga vård om en ung flicka. Gjorde han det? Men Ursula antog icke denna invändning Det kunde ej göra mycket till saken, svarade hon min man om jag var tanklös eller förståndig, då det blott var fråga om några få veckor och hon ville allsinte lemna dig öm ock endast för en kort tid, till mrs Hemson. Jaja, min kusin, Franciska Carew, och jag vi sågo saken från alldeles olika synpunkt: jag gifte mig för pengar, hon gifte sig af kärlek. Under sin sejour vid en badort sammanträffade hon med en ung karl af intressant utseende och blef hans hustru