en något lättare öfverbyggnad; men öm bygg nadsstyrelsen ej administrerat illa, vore det omöj ligt, att ekilnaden i anläggningspris skulle kunna uppg till mellan !, och hälften. Fordringarne på en förändring i detta hänseende vore så tvingande, att tal. ej skulle undra, om riksdagen. vägs rade allt anslag till jernvågars fortsättande, innan reduktioner blifvit vidtagna. Tal., som ansåg jernvägarnb vara ett oundgängligt vilkor för vår ins dustriella framtid, kunde kanske till och med bli den förste att rösta nöj, ty han niåste först och främst för närvarande yrka på sparsamhet, och så länge hals Stämma ljuder på detta rum, vill han icke aflåta att upprepa detta ord. — Ett skäl att sammanslå byggnadsoch trafikstyrelsen såg tal. deri att de aldrig komma öfverens, utan den senare ofta vid emottagandet af en bana får börja med att göra om en del. Naturligast vöre ju äfven, att den styrelse, som skall ega uppsigten öfver trafiken äfven har bestyret med byggandet, så att detta blir verkstäldt efter trafikens behof. Tal. hade trott att de visserligen illa eller icke alls aflönade, 30 å 40 personer som lyda under vägoch våttenbyggnadsstyrelsen, skulle kunna räcka till att bygga jernvägarne. Detta gaf honom anledning att äfven vända Big mot eribetsverken i allmänhet, der drönårne voro för många och arbetsbien för få. Tal. ville att tjenstemännen skulle vara väl aflönade, men att de ock skulle åläggas strängt arbete. — Vågade nästan tro, att om hr civilministern, i likhet med tal., hade byggt ett par jernvägar, skulle han ge honom (grefve Sparre) något mera rätt än nu var händelsen. Tal. ville mer än någon stå på indiustriehs bästa, men då hän Sett att densamma minskats sedan flera år tillbaka, så vore detta en så beaktansvärd och varnande omständighet, att den icke kunde förbises, utan borde man till sparsamhet, hvilket han hoppades statsutskottet äfven skulle beakta i den förevarande frågan. Ty skulle de enskilda jeriivågarne uppförts af jernvägsbyggnadsstyrelsen, så hade de säkert ej kunnat byggas, och skulle de trafikerats af trafikstyrelsen, så hade de redan varit bankrutt. Frib. Gripenstedt vände sig mot ett särskildt moment i den föregående tal:s framställning. Han hade nemligen af det skälet, att de enskilda jernvägarne blifvit byggda för bättre pris än statens, utan vidare omständigheter helt kort och godt dragit den slutsats, att statens medel blifvit illa använda. Tal. protesterade emot ett sådant sätt att draga slutsatser: På grefve Sparres fråga, om man hört talas vit, ätt de enskilda jertivägatne Yöre Sämre byggda än etatens, ville tal. svara, att han från flera håll och af fullt sakkunniga personer verkligen hört uppgifvas, att de enskilda banorna vore betydligt underlägsna. Hr grefven hade medgifvit, att öfverbyggnaden vore svagare; och om det funnes något som kunde kallas underbyggnad, trodde tal: att äfven den skulle befinnas klenare. Tal. ville visst icke klandra de enskilda bolagen, att de byggde på detta sätt, men för staten vore det en dålig hushållning, emedan ynderhållskostraden skulle bli högre än med ött dyrare byggnadssätt. Till sist vände sig tal. mot grefve Sparres påstående, att näringarne nedgått Sant vore ock, att deras tillverkningsvärde sjunkit under de två sista åren; men tal. hemställde, om icke detta hade sin naturliga förklaringsgrund i de dåliga skördarne och de tygkta konjunkturer, som vi delat med hela den öfriga verlden. Men den upp: giften, att tillverkningsvärdet skulle hafva nedgått under den föregående 5-årsperioden vore icke enlig med verkliga förhållandet; tvärtom vore det lätt att med siffror ådagalägga, att det blifvit ökadt, hvilket äfven under en jemförelsevis kort tid visat sig till den grad hafva egt rum, att detsamma höjt sig från 30 till 80 mill. rdr. Statsrådet Adlerereutz påpekade, att de två sista årens lägre tillverkningsvärde hade äfven en förklaringsgrund i det lägre pris, hvartill en del råvaror, t. ex. bomull, kunnat erhållas och som gjort att varan kunnat säljas till lägre pris. Grefve Sparre tog nu i sin hand kommerskollegii berättelser, men lyckades, såsom frih. Gripenstedt genast visade, intet annat bevisa, än hvad som medgifvits eller att tillverkningsvärdet le två sista åren varit lägre än under de 5 föreående, men dessa högre än de föregående o. s. v. imot frih. Gripenstedts påstående att underhållskostnaden, med ett dyrare byggnadssätt, skulle li billigare, invände grefve Sparre, att förhållanlet visat sig vara alldeles motsatt, i det underbållskostnaden vore betydligt högre på statens än de enskilda banorna. Hr Jöns Pehrsson trodde att grefve Sparre canske icke hade den rätta erfarenheten om hvar ;esparingar å Jernvägsstaterna lämpligast kunde röras. Tal. trodde det bäst kunna ske genom inagningar bland stationspersonalen. Erkände att nycket besparingar gjorts sedan den nuvarande ivilministern kommit i spetsen för sitt departenent och bad honom icke förtröttas på sparsam. etens bana. i Hr Granlund medgaf visserligen, att tillverk-, ingen i det stora hela stigit, men påstod att till-. erkarne gått under. Hvad han deremot villel; ramhålla var, att den mindre industrien gått beydligt tillbaka. Motionerna remitterades till statsutskottet. Sedan samtliga motioner blifvit till utskotten emitterade, beslöt kammaren för sin del att för örsvarsfrågorna tillsätta ett särskildt utskott, i vilket ledamöternas antal skulle bli 7 och supp-1 banternas 3. Åt talmannen och sekreteraren upp4 rogs, liksom vid föregående riksdagar, att grupera de till tillfälliga utskott bänvisade motioner !1l 26 till antalet) och att med förslag till deras för-(q elning inkomma till kammaren. C