Aftonbladet – 1 februari 1870, sida 2

kom igen i morgon om du har något att be om. Deras sätt var så befallande att jag stannade alldeles häpen, färdig att falla i gråt. Skulle de verkligen kunna bortvisa mig? Hvartför går ni inte? frågade flickan med mycken skärpa i rösten. cJag har ingenstädes att gå. Mina saker stå nere vid grindstugan. : Hvad? — hvem är ni då? frågade hon hastigt. Jag är miss Hereford. Ah bevara mig! hviskade hon till betjenten. Jag ber om ursäkt, miss. Jag skall gå efter Charlotte Delves.n Hvad vill det säga? Hvem skall du gå efter? hördes en vredgad stämma yttra längst fram i förstugan. Gaå efter Charlotte Delves, sade du så? Laga dig genast in och sköt din tjenst, du oförskämda slyna. Hör du hvad jag säger, Jemima? Jag visste inte att pi var der, miss Delves, jöd Jemimas halft ursäktande, halft impertisenta svar. Den unga missen — miss Hereford är kommen.n Ett högväxt, magert fruntimmer, som såg bra ut och tycktes vara omkring trettiofem år gammalt, kom nu fram till porten... Jag kunde ej se om hon var en fin dam eller ett slags bättre domestik. Hon bar en liten elegant mössa på hufvudet och var klädd i en vacker musslinsklädning, enligt dåvarande mod utstyrd med flera garneringar. Hon hade Na blå ögon, långa blonda lockar nedföllo prydligt å ömse sidor om ansigtet; hennes sätt att elsa var belefvadt och godt. Välkommen, miss Hereford, sade hon och fattade min hand; var god och kom in. Vi ha ej väntat er förrän nästa vecka, Mrs Barley är salongen