Aftonbladet – 1 februari 1870, sida 2

Jag stod helt allvarsam framför henne Vårt möte hade på förhand varit mig et ämne till stor oro; jag hade gjort mig så sä ker på suckar och tårar med anledning a min mors död; — jag hade då icke reda pi huru ytlig och tanklös Selina var. Alltsedar jag en gång vid fyra års ålder varit på et besök vid -Keppe-Carew hade jag kalla here Selinan. Hon tog af mig hatten, kysste mig fler: gånger och höll mig derpå en stund framfö sig vid båda händerna, medan hon tog plat: på soffan. Miss Delves gick och läste iger dörren. De äro ej hemkompa från jagten ännu Anna, så att vi kunna prata en liten. stund iro. När de begifva sig till de aflägsna jagtmarkerna kan man aldrig veta huru snart de komma åter. För ett par dagar sedan fick jag vänta på dem med middagen ända tills klockan blef åtta. , yv Hvem lät vänta på sig, tant Selina? Barley och de öfriga, svarade hon vårdslöst. Men, kära Anna, så besynnerligt att dia mamma skulle dö så bastigt! Det var endast två veckor förut som hon skref mig till att hon var: sjuk. Hon hade känt sig sjuk långt förut, tant Selina. Kalla mig Selina, barn! Men hon sade ej ett ord åt någon derom, förrän hon visste att det var fara för lifvet. Hon talade ej om det för mig heller. sDet var ett nytt anfall af det onda, hvåraf hon led redan i Östindien. Jag vände bort ansigtet och mina tårfyllda gon. Ean sade mig att hon hade ondt i bjerat Ja, hennes sjukdom stod till en viss grad