Aftonbladet – 1 februari 1870, sida 2

Mrs Barley är uppe i sitt rum och kläder sig till middagen, inföll Jemima, som tycktes finna ett nöje af att motsäga den andra. : i Miss Delves svarade icke, men skyndade uppför trappan och öppnade dörren till ett rum, hvarifrån skenet af en munter brasa lyste. Dröj här ett ögonblick., sade hon med en blick tillbaka på mig. Mrs Barley, nu är barnet här. Hvilket barn? frågade en ungdomlig, klar och liflig röst. Lilla miss Hereford. Åh, min Gud! .Har hon kommit redan i dag? Och jag som ej ännu har någon sorgdrägt i ordning. För all del låt henne komma I0. Jag kände straxt igen tant Selina. Två år förut — hon var då endast nitton år — hade hon vistats hos oss i Devonshire under tre månader. Hon var sig alldeles lik; samma intagande ansigte med de skalkaktiga, blåa ögonen och det rika, ljusa håret. Hon bar en klädning af broderad, hvit kammarduk med lågt lif och ornerad med fina, svarta band; derjemte armband och en lång halskedja af stenkol. : Du älskade, lilla barn! Men hvarför kommer du så här besynnerligt och utan attunderrätta oss på förhand? Mr Sterling sade att han hade skrifvit till dig, Selina, om att jag skulle komma torsdagen. Det brefvet borde varit häri går. Så skref han väl, men — ack, så enfaldig jag har varit, tillade hon med ett bjertligt skratt. Jag trodde ju att han menade nästa torsdag. Men du är så mycket mera välkommen, min söta flicka. Ah, du med dina mörka öcson — minsann har du inte: vaxit till dig, Anaa!s